Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några närkessjöar. Av Sten Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA NÄRKESSJÖAR
Av Lektor
STEN ERIKSSON
de grunda sjöar, som en gång brutit
Närkesslättens enformighet, ha flera tidigt
vuxit igen, andra, Mosjön, Kvismaren,
Skar-bysjö, ha urtappats av människan, närmare
bestämt den driftiga, ekonomiskt lagda
närkesslättbon. De, som finnas kvar, äro få och
väl undantagslöst sänkta, från början och
yttermera till följd av gyttjeavlagring,
torv-bildning och den företagna sänkningen
grunda, mest Tysslingen, vilkens största
djup enligt Sten De Geers djupkarta är
0,9 m. Också Hjälmaren, som till avsevärd
del hör Närke till, bör räknas till
slättsjöarna.
Dessa ha sin särskilda karaktär.
Fysionomist framträder denna kanske mest
omedelbart i strandvegetationen. Utanför den
växt-kraftiga lövskogen breda sig i Hjälmaren på
för vågorna skyddade sträckor frodiga
vassar, och bland submersa och flytbladsväxter
lägger man märke till bl. a. Hydrocharis
morsus ranae (dyblad), Stratiotes dloides
(vattenaloë), Helodea canadensis
(vattenpest) , Myriophyllum (vattenslinga), arter av
Potamogeton (nate); somliga år kan vattnet
på någon hägnad plats vara grönfläckigt av
den lilla vackra levermossan Riccia natans.
På de vindexponerade stränderna klädas
blocken i vattenlinjen av den grova raggen
av grönalgen Cladophora, ett växtsläkte
tillhörande de stora sjöarna (och havet).
Man kallar sjöar av detta slag eutrofa
(= näringsrika). Det är ej blott av en högre
växtlighet av påfallande yppighet dessa
kännetecknas. Den starka genomvärmningen av
vattnet och tillförseln av näringsämnen,
organiska och oorganiska, från det omgivande
till stor del uppodlade landet ha i dem
framkallat ett rikt planktonliv. På eftersommaren
och förhösten är vattnet i Stor-Hjälmaren —
den del av sjön, som jag uteslutande skall
uppehålla mig vid — starkt grumlat av alger,
som ha det fria vattnet till hem. Bland dessa
äro cyanophycéerna de mest framträdande.
Omedelbart under ytan kan vattnet inom
stora områden vara tjockt av ibland
valnöts-eller rent av hönsäggsstora gröna klumpar,
som utgöra kolonier av Microcystis, vidare
av de mindre men dock för blotta ögat
synliga kolonierna av Aphanizomenon flos aquae,
som till formen påminna om hyvelspån, de
bruna små kloten av Gloeotrichia echinulata,
sammansatta av trådar, som bilda ett
sfäriskt strålknippe, och alltså med taggigt
utseende à la sjöborre, och slutligen Anabaenas
pärlbandslika trådar, dels raka, dels i form
av eleganta slingor.
Cyanophycéerna, på svenska kallade
blågröna alger, ha, som såväl det botaniska som
vulgärnamnet anger, en blå komponent i sin
färg. Hos de nämnda algerna framträder den
dock ej så mycket, minst kanske hos Micro-
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
