Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några närkessjöar. Av Sten Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1
D aphnia cucullata. Först, antagl. 51^ X.
Hjälmaren slutet av aug. 19Jf6. Utom huvudets
och det s. k. skalets konturer äro endast ögat
och de diminutiva antennerna av 1: sta paret med
sina sinnesstavar utritade; de senares plats vid
spetsen av rostrum är för arten karakteristisk
(jfr bilden av D. cristata, där dessa antenner
sitta en bit innanför rostrums spets).
cystis; det övervägande intrycket är av
grönt. Nu är det som bekant så, att
växternas färgämnen (d. v. s. de, som vi här ha
att göra med) stå i kolsyreassimilationens
tjänst; för detta energislukande arbete
absorbera de en del av solljuset och framför
allt komplementfärgen. Det gröna klorofyllet
absorberar således främst rött ljus (jämte
violett). Detta ljus uppta alltså
cyanophy-céerna i likhet med de gröna växterna på
land, men absorptionsområdet blir för dem
utsträckt åt gult till, något som kanske får
anses som en anpassning till den svagare
belysningen i vattnet. Gloeotrichia är brun;
detta bör innebära, att den upptar blått och
grönt, de grupper av strålar, som jämte de
gula bäst genomtränga vatten, som ej är
färgat av främmande ämnen; havets
brunalger, tången, erbjuda en analogi.
Denna cyanophycé är ej den enda
Hjälmaralg, som är anpassad till dessa
belysningsförhållanden, som framför allt råda litet
djupare ned. Så är nämligen också fallet
med de allra flesta kiselalger (diatomacéer),
av vilka i sjöns vatten mer eller mindre
rikligt påträffas de stjärnformiga kolonierna
av Asterionella gracillima och Tabellaria
fenestrata, Fragilaria crotonensis’, som likna
gångmattor, de trådformiga av Melosira,
synliga som fina streck, om man håller upp
ett glas med vatten mot ljuset, och under
mikroskopet — vad en av arterna beträffar
— särdeles dekorativa med sina
brödsmulelika färgkroppar. Hos så gott som alla dessa
möter oss en brun eller gul färg.
Planktonfaunan utgöres i Hjälmaren
liksom i andra sjöar huvudsakligen av arter
tillhörande ett par kräftdjursgrupper, nämligen
vattenloppor (cladocerer) och hoppkräftor
(copepoder), samt hjuldjuren (rotatorierna).
Bland de först nämnda småkräftorna lägger
man här som annorstädes i sjöar med stark
"vattenblomning" av alger märke till den
lilla runda (märk artnamnet!) Chydorus
sphaericus. Detta lilla djur tillhör ej
plankton, kan alltså ej föra en "svävande" tillvaro
och påträffas dock ute i det fria vattnet långt
från strändernas vegetation, där det
egentligen hör hemma. Förklaringen ligger i det
förhållandet, att Chydorus kan finna fäste
på cyanophycéklumparna och därför kan
göra hela sjön till sitt livsrum. En verklig
planktoncladocer, utmärkande för eutrofa
sjöar, är däremot Daphnia cucullata (fig. 1)
med en "hjälm", som gjort arten särskilt
uppmärksammad. Det jämte Daphnia mest
mångformiga planktonsläktet1) bland
vattenlopporna är Bosmina (fig. 2). Planktondjuren
äro i allmänhet vattenklara — om också
vissa arter kunna ståta med en avsevärd
färgprakt —, men priset tas av den till
clado-cererna hörande upp till 1 cm långa
"glaskräftan", Leptodora hyalina, som långsamt
kavar sig fram i vattnet, tydligen skyddad
av sin genomskinlighet; det, som utan möda
kan ses, är blott en svart prick, ögat!
Under den del av den varmare tiden —
från slutet av juni eller början av juli, enligt
vad fiskaren Martin Eriksson på
Tockenön meddelat mig — då
cyanophycéer-na uppträda i massa, är vattnets
genomskinlighet givetvis ej stor. En mätning den 30
aug. 1942, utförd med ett fotoelektriskt
element, gav vid handen, att redan på ett djup
av 6 m belysningens intensitet var reducerad
till 1 % av den omedelbart under ytan
rådande (jfr tabell 1 och diagram 1, i vilka
jämförelse gjorts mellan ljusets nedträngande i
1) Det bör emellertid anmärkas, att ej alla
Daph-nia-arter äro planktondjur.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
