Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några närkessjöar. Av Sten Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3
M y sis r elict a. Först. 3 X. (Efter Bars ur
den på AB Familjebokens förlag utgivna
B r e h m-upplagan).
Som bekant utgöra fjädermyggornas
(chi-ronomidernas) 1) larver en viktig del av
sjöarnas lägre djurvärld och äro på djupet
företrädda av olika former i sjöar av olika
typ. I de klara oligotrofa (= näringsfattiga)
sjöarna är Tanytarsus ett karaktärssläkte,
och man talar i sådana fall om
"Tanytarsus-sjöar". Syretillgången är vid bottnen av
sådana sjöar året igenom god, beroende på
att så föga av dött plankton avlagras där.
Det bör här påpekas, att
fjädermygglarverna andas med kroppsytan i sin helhet, och
att syret upptas av deras blod med hjälp av
samma ämne som i vårt, nämligen det röda
hemoglobinet, vilket lyser igenom den tunna
huden. Det är nu intressant att konstatera,
att Tanytarsus liksom andra chironomider,
som leva i syrerikt vatten, ha blek färg. I
Hjälmaren söker man förgäves efter larver
av detta slag. Vid skrapning får man där i
stället sådana, som ha en grann röd färg;
dessa tillhöra Chironomus pZwmo,sus-gruppen.
Den uppenbarligen mycket höga
hemoglobin-halten hos denna larvform har tydligen
samband med den vid bottnen rådande
syrgasbristen. Vi möta här samma företeelse som
hos oss själva. Om vi vistas en tid i alpina
trakters tunna och alltså — absolut taget —
syrefattiga luft, får vårt blod en högre halt
av röda blodkroppar; den uppges kunna ökas
ända till 8 mill. pr mm3 mot det vanliga
antalet, c: a 5 mill. Med syrespänningens
minskning måste blodets "sugkraft" ökas.
Skillnaden är, att i fråga om människan kan
individen anpassa sig, vilket ej är fallet med
chironomiderna; här är det olika arter, som
l) Entomologerna benämna numera familjen
Ten-dipedidae.
representera anpassningen till de skilda
förhållandena.
De nämnda blodröda Chironomus
plumo-sws-larverna äro i förbigående nämnt stora
former: ett Hjälmar-exemplar, som jag
mätte, höll 22 mm. De just kläckta
myggorna samlas i strandens alar och snår under
ljudlig musik. Denna deras svärmning är
välbekant för Hjälmarens strandbefolkning,
och man har ett särskilt namn på insekten:
"bimask".
Jämte denna kan man i rätt stort antal
finna en tunnare, något mindre röd
Chirono-mus-larv, som fiskarna ibland erhålla i sina
nät, vilket visar, att Hjälmaren dock ej hör
till de allra mest utpräglade
"Chironomus-sjöarna"; det i förhållande till den stora yta,
på vilken vinden kan verka, ringa djupet gör
ju, som jag förut framhållit, att i varje fall
stora delar av sjön i regel tillräckligt ofta
genomluftas för att erbjuda livsbetingelser
även för djur, vilkas natur ej medger en
syrgas-askes av det allra strängaste slaget.
Detta bör hållas i minnet, då vi nu övergå
till att undersöka förutsättningarna för
Mysis relictas existens i Hjälmaren. Det om
en liten räka påminnande kräftdjuret — av
den äldre zoologiska systematiken hänfört
till en grupp kallad schizopoder
(klyvfoting-ar) — levde, fast det då såg något
annorlunda ut, i det hav, som vid istidens slut
täckte en stor del av mellersta Sverige, och
det har hållit sig kvar i en mängd svenska
sjöar. Man har brukat tillskriva Mysis relicta
särskilt tre framträdande miljökrav:
minimal belysning, en viss, ej alltför obetydlig
syretillgång och slutligen låg temperatur.
Låt oss se, i vilken mån dessa krav kunna
tillgodoses i en sjö som Hjälmaren. Först bör
kanske då anmärkas, att Mysis ej
förekommer särskilt rikligt i sjön; endast en gång
har jag vid skrapning (norr om Tockenön)
erhållit något större antal av den. Det är
också alldeles tydligt, att sjön ej kan
motsvara någon Mysis’ "ideale fordring". Ljuset
vid botten är redan i de medeldjupa områdena
under största delen av eller kanske under
hela året rätt svagt. Sämre är det under
sommaren och förhösten ställt med
temperaturen. Endast de djupare delarna — och ej
alltid ens de — kunna då uppfylla moderata
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
