Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några närkessjöar. Av Sten Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6
Larven avCorethra plumicornis. (Efter
Howard m. fi. ur den på AB Familjebokens
förlag utgivna B reh m-upplagan.)
Belysningsförhållandena böra härvidlag ej
ha lagt hinder i vägen, men
vattentemperaturen blir givetvis högre ovanför
språngskiktet.
Den 22/9 1943 var temperatur- och
därmed också syrgasskiktningen upphävd. Vid
ytan visade termometern 14,1° och vid botten
(16,8 m) 13,8°. Syrgashalten vid botten var
nu 9,3 mg, vilket är 90,1 % av mättnaden.
Sannolikt hade dock dessa förhållanden
inträtt helt nyligen och bottenvattnets
syrgas-halt därförut — i likhet med vad fallet var
12/9 1942 — varit för knapp för att kunna
tillgodose Mysis’ behov, ty detta djur
saknades i det djupa området. Den 8/11 hade det
emellertid återkommit dit, medan däremot
inget exemplar anträffades i de grundare
delar av sjön, i vilka skrapning samtidigt
ägde rum. Temperaturen mättes denna gång
blott i ytan, där den var 7,1°. Vinterns
temperaturfördelning i Ölen framgår av
diagram 7. I fråga om det i bottenvattnet lösta
syret äro förhållandena vid vinterns slut
gynnsammare än vid sommarens: den 6/3
1944 höll detsamma på ett djup av nära 16 m
6 mg pr liter (pH=5,73).
Mysis är ett mycket rörligt djur och kan
alltså lätt byta vistelseort, vilket är en
fördel, då betingelserna för existensen växla.
Annorlunda ställer det sig för flertalet andra
bottendjur1). Den hithörande faunan är
också fattig, åtminstone på de djupaste ställena.
Det är karakteristiskt, att här liksom i
Hjälmaren förekomma stora, röda
Chironomus-larver. En annan insekt, som finnes här,
svävande över botten, är den egendomliga lar-
1) Då jag här räknar Mysis till bottenfaunan,
är detta inte alldeles riktigt; djuret gör nämligen
nattliga uppstigningar till högre vattenlager, ja, i
mörka, månlösa höstnätter säkerligen ända till ytan.
ven av myggan Corethra plumicornis (fig. 6),
vilken synes tåla åtskilligt i avseende på
vattnets beskaffenhet.
På grundare ställen, där
syrgasförhållan-dena gestalta sig gynnsammare, är faunan
något mindre torftig. Här påträffas
små-musslor, såsom ett par arter av ärtmussla
CPisidium) och den något större klotmusslan
(Sphaerium corneum).
Om jag slutligen med några korta ord skall
beröra de minsta sjöarna, tjärnarna, så äro
de oftast av mer el. mindre dystrof typ. Jag
tar som exempel St. Rävtjärn i Kvistbro
socken. Här synas planktondaphnier nära
nog saknas. I stället leva ute i det fria
vattnet vissa smådjur, som aldrig ingå i de
verkliga sjöarnas plankton, t. ex. vattenlopporna
Ceriodaphnia quadrangula och Polyphemus
pediculus. Den senare har ett verkligt
jätteöga (därav släktnamnet!) och ses ivrigt
simma omkring i vattnet, liksom sökande.
Detta är just vad den gör; i motsats mot de
flesta andra planktoncladocerer, som äro
par-tikelfångare och erhålla sin föda på samma
sätt som sillen och — varför inte? —
bardvalarna genom silning av vattnet, söker
Polyphemus upp sitt "byte", som väl i allmänhet
utgöres av som munsbitar lagom stora
planktonalger, som ju så ofta förekomma i form
av små geléartade klumpar.
Vad särskilt mossgölarna beträffar, äro
de, som redan sagts, rika på desmidiacéer,
som med sin färg synas anpassade till ljuset
i gölarnas starkt bruna vatten. Ett av denna
grupps släkten, Staurastrum, förekommer
talrikt i gölarnas fria vatten. Diatomacéer,
som i regel ha bruna eller gulbruna
färgkroppar, saknas praktiskt taget. Vid kanten
växer gärna, som på Skagershultsmossen, en
ärggrön rödalg — inom de olika
alggrupperna är det inte alla arter, som hålla
färgen! — av släktet Batrachospermum. I
"strand"-faunan finna vi copepoder och
cla-docerer och även andra grupper
representerade, bl. a. med "mask" utrustade
trollsländ-larver, som just livnära sig av dessa
små-kräftor; "masken" är fångstredskapet. Den
förut omtalade Corethra-larven synes trivas
i dessa sura småvatten.
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
