Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tätortsbebyggelsen, dess utveckling och reglering. Av Ebbe Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bøjte^pr^i^AéüTrzesz. ztsza&r
àresz /9J0 - /94J i redcterz
/9JO àrs /znøtatuAéü»a
period (1936—1940) då enligt vad förut
nämnts folkökningen i tätorterna inom länet
var exceptionellt kraftig. Kulmen nås år
1939, då Örebro län hade en
bostadsproduktion, som placerade länet på fjärde plats
bland samtliga län och endast överträffades
av Göteborgs och Bohus, Malmöhus och
Stockholms län — de län alltså, som
innesluta eller omsluta landets tre största städer.
Av helt naturliga skäl sjönk
bostadsbyggandet därefter katastrofalt för att år 1942 åter
börja öka i omfattning.
Väljer man 1930 till basår och medelst
kurvor försöker uttrycka de därefter
följande årens bostadsproduktion i förhållande
till produktionen år 1930, får man det över-
sta diagrammet å bilden för riket i dess
helhet, Örebro län och Örebro stad. Då
bostadsproduktionen under toppåret 1939 för
riket i dess helhet var något mer än dubbelt
så stor som under år 1930, var den i Örebro
län nära 4y2 gånger så stor, och år 1942, då
riket i dess helhet hade ungefär samma
bostadsproduktion som år 1930, var den i
Örebro län dubbelt så stor. Örebro stad
däremot följer rikskurvan med mindre
avvikelser.
Till den kraftiga ökningen av
bostadsbyggandet utanför Örebro stad ha de många
stora industriorterna inom länet (Karlskoga,
Degerfors, Kumla, Hallsberg, Laxå,
Hällefors m. fi.) givetvis verksamt bidragit.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
