Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tätortsbebyggelsen, dess utveckling och reglering. Av Ebbe Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medelst stadsplan eller byggnadsplan. I
generalplanen skall även kunna bestämmas att
vissa områden undantagas från
tätbebyggelse. Tätbebyggelse avses endast att få äga
rum inom område, som är detaljplanelagt.
Den enkla avstyckningsplanen, som tidigare
ofta tillämpats vid begynnande
tätbebyggelse, skall ej vidare förekomma utan skall
ersättas av byggnadsplan. Byggnadsplan
skall i fortsättningen kunna förekomma
även inom städer och stadsliknande
samhällen utanför dessas stadsplanelagda områden.
Å andra sidan skall även stadsplan kunna
fastställas för område inom landskommun
utan samband med municipalbildning.
Två eller flera kommuner skola enligt den
nya byggnadslagen kunna inordnas i en
gemensam planläggning, regionplan, om en
påtaglig intressegemenskap förefinnes för en
från allmän synpunkt ändamålsenlig
planläggning i betydelsefulla hänseenden, såsom
beträffande markens utnyttjande för
tätbebyggelse, viktigare trafikleder,
rekreationsområden, industriområden, vattenförsörjning
och avlopp.
Vid en verkställd undersökning av
möjligheterna att uppdela Örebro län i särskilda
regioner för en planläggning av sist
omförmälda slag, har det visat sig — icke minst
på grund av länets förhållandevis ringa
areal, den omfattande tätortsbildningen och
den framträdande industrialiseringen — att
det är förenat med betydande svårigheter att
åstadkomma en regionuppdelning. I många
fall skulle den ena regionen övergå i den
andra utan tydligt markerade gränser ifråga
om bebyggelseområdena. Länet i dess helhet
eller i varje fall större delen därav borde
sålunda i de avseenden, som äro av betydelse
för en regionplaneläggning, betraktas såsom
en enhet. Det har därför härifrån länet
ifrågasatts, om ej upprättandet och
genomförandet av regionplan borde göras till en
av landstingets förvaltningsuppgifter. I det
betänkande med förslag till lag om
regionkommuner, som i början av år 1947
framlagts av 1944 års kommitté för kommunal
samverkan, har med anledning av de
beträffande Örebro län framförda synpunkterna
föreslagits, att då särskilda omständigheter
därtill föranleda äger Kungl. Maj: t förordna
att regionplan skall upprättas genom
landstingets försorg.
Enligt byggnadsstadgan har länsstyrelsen
att öva tillsyn över planläggning och
byggnadsväsende och åligger det därvid
länsstyrelsen bl. a. att tillse att stad eller annat
liknande samhälle i mån av behov förses med
planer och byggnadsbestämmelser av
lämplig beskaffenhet, samt att besörja, att
område på landet, där så erfordras, erhåller en
motsvarande reglering av bebyggelsen.
Vidare skall länsstyrelsen övervaka att gällande
föreskrifter angående planläggning och
byggnadsväsende vederbörligen iakttagas.
Såsom sakkunnigeinstitution åt
länsstyrelsen i ovanberörda frågor fungerar
länsarkitektorganisationen med dess kontor inom
länet. Den till denna organisation hörande
personalen är anställd hos Kungl,
byggnadsstyrelsen men tjänstgör hos länsstyrelsen.
Först i slutet av år 1929 fick Örebro län
tillgång till länsarkitekt, då ett nytt
länsarkitektdistrikt inrättades omfattande
Värmlands och Örebro län med
länsarkitekten stationerad i Karlstad.
Länsarkitektinstitutionen omorganiserades och utökades
år 1935, vilket resulterade i att distriktet
erhöll en biträdande länsarkitekt, som
började sin tjänstgöring inom Örebro län år
1936. Efter en 10-årig förening med
Värmlands län blev Örebro län eget
länsarkitektdistrikt år 1939. Organisationen inom länet
har successivt utbyggts och har numera en
personal på 9 à 10 personer. Sedan år 1945
finnes även biträdande länsarkitekt inom
länet.
Utöver sin granskande och rådgivande
verksamhet åt länsstyrelsen är
länsarkitektkontoret i betydande omfattning sysselsatt
med uppgörande av planer av olika slag för
den samhällsbildande bebyggelsen.
Flertalet byggnadsnämnder inom länet
ha numera tillgång till sakkunniga
biträden, stadsarkitekter och
byggnadskonsulenter. De större städerna, Örebro och
Karlskoga, ha egna stadsarkitekter. I andra
fall ha ett flertal orter förenat sig om en
gemensam sakkunnig. Sådana stads- eller
distriktsarkitekter finnas stationerade i
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
