Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egnahemsverksamheten inom Örebro län. Av Linnart Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen äro de egna medlen alltför ringa. Här
har emellertid det allmänna sedan början av
detta århundrade trätt hjälpande till, i det
att lån kunnat erhållas till en relativt stor
del av vad som erfordrats för det blivande
hemmets förvärvande.
Det var 1904 års riksdag, som sedan
utredning i ärendet verkställts, fattade beslut om
utlämnande från statens sida av lån för
beredande av tillfälle åt mindre bemedlade
arbetare — samt sedermera även med dem
likställda, att å landsbygden förvärva ett eget
hem, antingen i form av ett mindre jordbruk
eller såsom ett bostadsegnahem.
Här skall nu icke ingås på någon närmare
redogörelse för dessa låns beskaffenhet och
konstruktion. Det må vara tillfyllest med att
nämna, att varje lån skulle vara uppdelat på
en stående del och en amorteringsdel och att
lånet i sin helhet löpte med ränta, som utgick
efter 3,6 %. Skyldighet att erlägga
amortering inträdde först med 4: de året från lånets
beviljande, och som annuiteten var satt så
lågt som till 6 % för jordbrukslån och 7 %
för bostadslån blev amorteringsdelen till
fullo gulden först efter respektive 26 och 21
år, varefter den stående delen av lånet skulle
efter relativt kort tid helt inbetalas. Lånen
voro maximerade till 5/6 och 3/4 av
fastighetens åsatta värde för respektive
jordbrukslån och bostadslån och värdet å fastigheten
fick i sin ordning icke överstiga respektive
5.000 och 3.000 kr.
I de från början fastställda villkoren
företogs sedermera tid efter annan ändringar och
detta särskilt beträffande maximivärdet å
de olika slagen av fastigheter, som efter
flera höjningar nu stigit till respektive
35.000 och 18.000 kr. Men även beträffande
räntan har ändringar skett och efter att
under en del av 1920-talet ha utgått efter
4,75 %, utgår den numera sedan några år
tillbaka åter efter 3,6 %.
Låneformerna ha ock under den gångna
tiden utökats, i det att år 1923 tillkom
formen premielån, som ehuru de benämnas lån
dock i egentlig mening äro bidrag, då de
tidigare (intill 1/7 1940) voro guldna i och med
att det bestämda förbättringsarbete, vartill
de beviljats, var slutfört, men numera efter
samma arbetes slutförande avskrivas under
viss kortare tidsrymd. Premielån beviljas
endast då fråga är om jordbruksfastighet,
men en liknande låneform är de tilläggslån,
som sedan år 1942 beviljats vid
bostadsfastigheter och vilka även de under vissa
förhållanden avskrivas efter viss tidsrymd.
Låneförmedlingen anförtroddes först åt
hushållningssällskapen samt de kommuner
och särskilda egnahemsföreningar, som
därom gjorde framställning, men sedan 1/7
1940 har den huvudsakliga delen av
verksamheten eller den, som tidigare
omhändertagits av hushållningssällskapen, bedrivits
av staten i egen regi genom
egnahemsnämnderna och inom Örebro län genom
Egnahemsnämnden i Örebro län.
Då frågan om utlämnandet av
egnahemslån vid tiden kring sekelskiftet diskuterades
och utreddes samt när beslut därom fattades,
så var sannolikt den uppfattningen tämligen
allmänt rådande, att det genom
egnahemslåneförmedlingen och den
jordanskaffnings-verksamhet, som genom statens försorg
avsågs att bedrivas, skulle ske en omfattande
nybildning av småbruk och bostadsegnahem.
Vad småbruken eller de mindre jordbruken
beträffar har så förvisso inträffat å många
håll inom Sveriges land. Beträffande Örebro
län kan dock icke sägas att så blivit fallet
i nämnvärd grad. Visserligen har väl en del
helt nya jordbruksfastigheter tillkommit,
men de flesta av dem äro icke nya
såsom jordbruk betraktade, utan ha förut
utgjort torp eller arrendegårdar under större
jordbruk. De i verklig mening helt nybildade
jordbruken, där åbyggnader förut saknats,
äro däremot — om man undantager de allra
minsta jordbruken — tämligen ringa till
antalet och förskriva sig huvudsakligen till
verksamhetens tidigaste skeden. Någon
sön-derstyckning av större jordbruk till
egnahemsjordbruk eller till s. k. arrendeegnahem,
vilka senare fr. o. m. 1934 anordnas genom
statens försorg, har därför ej heller ägt rum
i egentlig mening inom länet, men väl ha
arrendegårdar och torp i ej så ringa
utsträckning avskiljts till egnahemsjordbruk.
Härvid har mången gång arealen till torpet
eller arrendegården utökats vid avskiljandet
från huvudgården och jordbruket erhållit en
sådan storlek att det kan anses såsom ett
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
