- Project Runeberg -  Örebro läns förvaltning och bebyggelse / II. Närke /
196

(1948-1950) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikyrkorörelsen. Av Ruben Swedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olof Hedengren, Riseberga.

rörelsen, som på 1840-talet fick ganska stor
utbredning inom vissa delar av sydvästra
Närke, en viss betydelse som förberedelse för
den stora folkväckelsen, som på 1850-talet
bröt fram över denna bygd och spred sig
praktiskt taget över hela länet liksom över
stora delar av landet. "Roparerörelsen" var
en utpräglat lagisk, starkt extatisk
väckelserörelse, vars anhängare kallades "ropare",
därför att de under extasens inflytande med
våldsam kraft under timmar i sträck ropade
ut mäktiga varnings- och väckelsebudskap
till folket, så att många därigenom blevo
väckta över sitt andliga tillstånd, kommo i
syndanöd och började ett nytt liv. Den kom
till närkesbygderna närmast från
Västergötland, där komministern i Svenljunga,
Älvsborgs län, Jakob Otto Hoof, vid slutet av
1830-talet som bot- och bättringspredikant
väckt stor uppmärksamhet och åstadkommit
omfattande rörelser. Roparerörelsens direkta
samband med Hoofs verksamhet har
emellertid aldrig kunnat bevisas. Inom Örebro län
fick den tidigast fäste i Kvistbro socken i
västra Närke, varifrån den sedan spred sig
till Lerbäck, Hammar, Askersunds stad och
landsförsamling, Ramundeboda, Snavlunda,
Skagershult, Viby, Tångeråsa, Knista och
Hidinge socknar.

Roparerörelsen blev inte mer än en kort
episod — ett knappt tiotal år — i dessa
bygders religiösa historia. Men den var i all sin
primitivitet och med sina groteska former en
kraftig reaktion mot den tidens lastbara
leverne, och den har med skäl betraktats som

en vägröjare för och en inledning till den
stora folkväckelsen, som följde tätt i dess
spår.

Vid början av 1850-talet framträdde på det
religiösa livets område i västra Närke en
man, som samlade dem, som då funnos kvar
av de genom "roparerörelsen" väckta, och
som blev en förgrundsgestalt bland de s. k.
läsarna. Det var patronen Olof Hedengren
på Riseberga i Edsbergs socken. Denne
började sedan han själv — som det vill synas
genom svåra personliga prövningar —
kommit till ett religiöst uppvaknande, att samla
sitt folk på gården till religiösa möten, där
han själv föreläste ur Luthers och
Nohr-borgs skrifter men snart även började att
predika Guds ord. Då detta blev känt i
bygderna, strömmade folk i skaror till för att
lyssna till Hedengrens förkunnelse och
deltaga i den kristliga gemenskapen omkring
honom. Hedengren lät även i den vackra
parken helt nära den gamla klosterruinen
uppföra ett bönehus — det första i sitt slag i
vårt land — som var så stort, att det rymde
omkring 700 personer. Detta hus, som ännu
kvarstår på sin ursprungliga plats, fastän
det sedan många år användes för andra
ändamål, var länge en samlingspunkt för det fria
religiösa livet i hela länet. Men Hedengren
företog även täta predikoresor till Örebro
och Karlskoga samt åtskilliga andra platser
i Närke och Värmland. Genom sina intima
förbindelser med C. O. Rosenius, som vid
denna tid var ledare för omfattande
evangeliska livsrörelser i huvudstaden, blev
Hedengren den främste förmedlaren till Örebro län
av det rosenianska inflytandet. Han
samarbetade även mycket med den kände prästman-

Bönehuset, Riseberga.

:196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olfb/2/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free