Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikyrkorörelsen. Av Ruben Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nesruna i samband med hans frånfälle 1916
"färdades han med en nattsäck i handen i
ur och skur, natt och dag, oftast till fots
genom Närkesbygderna, stundom även
utanför landskapets gränser..... förföljd och
motsagd, men likväl överallt kämpande en
framgångsrik kamp för sin tro". Efter
Johannes Palmqvist blev han föreståndare
för Stora Mellösa baptistförsamling,
samtidigt som nyss nämnde Hallgren blev
församlingens predikant, och innehade tjänsten i
33 år. Han beskrives som en stilla och
försynt, blid och fridsam man, och hans
mång-stämmigt omvittnade ekumeniska sinnelag
torde ha varit en av orsakerna till hans
vidsträckta inflytande och förblivande
betydelse för de religiösa och politiska frihetsidéer,
för vilka han kämpade.
Baptismens utbredning inom länet
betecknas av en jämnt växande kurva in på
1900-talet och ända fram till mitten av 1930-talet.
Särskilt 1880-talet och 1900-talets två första
decennier voro kännetecknade av stor
framgång. År 1883 döptes inom
distriktföreningens 36 församlingar 881 personer. År 1908
voro församlingarnas antal 40 och de under
året döptas 819.
Som tidigare framhållits blev Hedengren
på Riseberga aldrig någon frikyrkoman i
egentlig mening. Men det oaktat kom han att
bli en pionjär på det friare församlingslivets
område. Han synes redan 1859 ha umgåtts
med tanken på att bilda en s. k.
nattvardsförening, och då han 1860 förverkligade
denna tanke, tog han egentligen ett mycket
betydelsefullt steg mot brytning med kyrkan.
Den av honom bildade nattvardsföreningen
var den första i sitt slag i vårt land. Den
förenade i en stark gemenskap de troende i
Närke och i skilda delar av Värmland och
Västergötland, och den blev anledningen till
bildandet av liknande föreningar på olika
håll i landet. Sålunda bildades dylika i
Örebro 1861, i Viby 1862, i Zinkgruvan 1864, i
Kumla 1866 och i Karlskoga 1868. I början
var det alltid en präst, som ledde
nattvardsgångarna inom dessa föreningar. Den förut
nämnde pastor Müntzing från Lerbäck,
senare Viby, tjänade vid de stora
nattvardssamlingarna vid Riseberga. De troende och
pietistiskt inriktade prästerna Axel Per Falk
och Karl Johan Hofberg i Kumla, Axel
Waet-ter, som verkade bl. a. i Örebro och Almby,
Andreas Fernholm i Frövi, Ljusnarsberg och
Grythyttan, vilken sedan blev föreståndare
för missionsskolan i Kristinehamn, och Hans
Jakob Lundborg i Grythyttan betjänade de
troende vid nattvardsgudstjänster på skilda
håll. Det är känt och omvittnat, att man inom
den lågkyrkliga Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen, som Hedengren verksamt stödde
och vars ombud han var, hyste oro för den
fria utveckling, som verksamheten på
Riseberga tog. Det förefaller tydligt, att
nattvardsföreningarna, som där hade sitt
ursprung, voro själva upprinnelsen till den
församlingsbildande verksamhet, som med tiden
tog fast form i Svenska Missionsförbundet.
År 1870 funnos inom Örebro län rätt
många nattvardsföreningar. Vid denna tid
började även lekmän att förvalta
sakramentet, och några föreningar omorganiserades
även till församlingar. Sålunda ordnades
1870 församlingar i Zinkgruvan och i
Sköllersta. Den 11 december hölls i Örebro ett
möte med ombud för nattvardsföreningarna
inom Örebro län. Därvid voro 14 föreningar
med tillsammans 358 personer
representerade. Mötet beslöt att via Evangeliska
Fosterlandsstiftelsens styrelse hos Kungl. Maj:t
anhålla, att någon prästman utan hinder av
andra ämbetsplikter måtte få betjäna de i
nattvardsföreningarna sammanslutna
troende vid nattvardsgudstjänsterna. Meningarna
voro dock något delade, och från någon
nattvardsförening meddelades, att den redan
utsett en lekman att förvalta sakramentet.
Framställningen blev efter avstyrkande av
vederbörande domkapitel avslagen av Kungl.
Maj:t, varefter nattvardsföreningarna
allmänt började taga sin sak i egna händer och
utse lekmän att tjäna vid
nattvardsgångarna. År 1875 börjar det vara vanligt, att
lekmän förvalta sakramentet. Flera av
nattvardsföreningarna ordna sig också till
friförsamlingar. Werner Hermanson har i
"Församlingstankens framväxt i Närke"
sammanfattat utvecklingen i det tidigaste skedet
sålunda: "Nattvardsföreningen i Riseberga
var alltså själva ursprunget. Flera föreningar
bildades efter dess mönster. De hade inga
stadgar. I förhållande till varandra voro de
:201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
