Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturminnesvård och hembygdsrörelse i Örebro län. Av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lokala organisationerna fungerar ånyo
friktionsfritt och har avsatt goda resultat. Denna
kontakt förmedlas i första hand genom
landsantikvarieinstitutionen. Redan 1913 framlade
en kommitté av sakkunniga ett förslag till
en helt statlig landsantikvarieorganisation;
enligt detta förslag skulle landet indelas i
elva distrikt, ett omfattande Örebro län och
Värmland med landsantikvarie i Örebro eller
Karlstad. 1922 tillades intendenten vid
länsmuseet i Östersund titeln länsantikvarie, och
under loppet av 20-talet anställdes
fackut-bildade intendenter vid ett antal läns- och
landskapsmuseer, bl. a. det i Örebro. 1934
förordnades museiintendenten i Örebro att
tillika vara landsantikvarie i länet.
Befattningen kan betraktas såsom mer än
halvstat-lig, i det att, enligt en 1945 genomförd
lönereglering, staten bidrager med två
tredjedelar av landsantikvariens avlöning. Frågan
om organisationens förstatligande har
återupptagits och befinner sig för närvarande
under utredning.
Landsantikvarien, vars kompetens och
instruktion skall godkännas av
riksantikvarieämbetet, har överinseende över distriktets
kulturminnesvård. För många bygders
vidkommande existerar därjämte i
riksantikvariens ortsombud just dessa fornvårdare, med
vilka Djurklou räknade såsom den viktiga
förutsättningen för ett varaktigt
tillgodoseende av de minnesvårdande kraven. Och
som ett återupplivande av de
djurklou-hof-bergska traditionerna torde ävenledes kunna
betraktas den planmässiga inventering av
länets fornminnen, som påbörjades 1931 och
som alltjämt fortgår. Hittills har de fasta
fornlämningarna inventerats, registrerats,
kartlagts och fotograferats i Stora Mellösa,
Fellingsbro, Lännäs, Örebro stad, Längbro,
Ånsta, Almby, Sköllersta, Knista och
Hackvad; Kumla stad och socken befinner sig
under arbete, och Hallsberg och
Glanshammar står i tur. Då inventeringsarbete av
denna art på olika håll i landet bedrives i allt
större omfattning, är efterfrågan på den
fackutbildade arbetskraft som står till buds
mycket stor; avsevärt flera socknar än de
ovan uppräknade skulle helt visst ha varit
inventerade, därest arbetsledning varit
möjlig att erhålla i önskad utsträckning. Be-
Det mönstergillt ordnade Lindes museum i
Lindesberg, inrymt i den pampiga Tellandska
gården, belyser bl. a. stadens och det omgivande
bergslagets historia och odling. Ett rum, det
ovan avbildade, har ägnats minnet av K. A.
Andersson—Meijerhelm från Siggebohyttan, vars
samlingar bildar grundstommen till museet.
tydeisen av dessa fornlämningsinventeringar
kan knappast överskattas: det
inventeringsinstrument, som tillställes kommunen eller
den lokala hembygdsföreningen, utgör —
eller är åtminstone avsett att utgöra — en
garanti för framtida uppsikt och omvårdnad
av bygdens fornminnen. Med stöd av 1942
års fornminneslag och med ledning av detta
instrument bör det för de lokala
myndigheterna och fornvårdarna vara möjligt att
tillförsäkra fornlämningarna en vida mera
betryggande vård än hittills i regel varit
fallet. Den oeftergivliga förutsättningen
härför är och förblir dock, att intresset och den
goda viljan förefinnes och hålles vid liv.
Den arkeologiska forskningen har
jämsides med inventeringsarbetet bidragit att
sprida ökad kännedom om de forntida
minnesmärkena och därmed också, vill man
åtminstone hoppas, skapat ökad förståelse för
en fornvård, som till syvende og sidst dock
måste bli en gemene mans angelägenhet. I
detta sammanhang må erinras om Sune
Lindqvists grundläggande utredning rörande
Närkes sten- och bronsålder samt om de
undersökningar rörande bl. a. boplatskulturen, som
utförts av Ivar Schnell och Axel Bagge, om
Lars-Göran Kindströms inventering av
Närkes domarringar samt av närkiska fornfynd
av ädelmetall och om den uppmärksamhet,
som i arkeologkretsar ägnades "Hassleskat-
:223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
