Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturminnesvård och hembygdsrörelse i Örebro län. Av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet och senare under olika etapper, 1925—
31, 1939 samt 1942—44 — verkställts
röjningsarbeten, utgrävningar och
iståndsätt-ningsåtgärder. En kraftig impuls och reklam
fick konserveringsarbetet omkr. 1930 tack
vare J. G. Anderssons och J. L. Saxons
storvulna "Risebergaplan", som syftade till att
vid Riseberga anlägga en folkhögskola, ett
slags motsvarighet till Sigtuna-stiftelsen.
Projektet kom aldrig att förverkligas, men
det bidrog att fästa allmänhetens
uppmärksamhet på Riseberga — "närkingarnas
Mekka" för att citera Saxon — liksom även att
från både allmänt och enskilt håll stimulera
intresset för donationer och anslag. I mån
av detta ekonomiska stöd, som på senare år
erhållits företrädesvis i form av
nöjesskattemedel från de av Kulturella föreningen i
Örebro arrangerade midsommartingen vid
Riseberga, har konserveringsarbetet som ovan
nämnts kunnat fortsättas om än ej
kontinuerligt och i önskvärd omfattning. Kyrkan och
klausuren har till större delen frilagts och
undergått en jämförelsevis betryggande
konservering, men ännu återstår mycket, innan
Riseberga kan anses återställt i ett skick,
som låter ruinkomplexet framträda som vad
det verkligen är: det ojämförligt mest
vördnadsbjudande, storslagna och stämningsfulla
monumentet över våra bygders materiella
och andliga odling under medeltiden.
Även Ramundeboda lilla klosterruin invid
västgötagränsen, där på sin tid Carl Sahlin
lät företaga en rikt givande utgrävning, vars
fynd förvaras i bruksmuseet i Laxå,
förtjänar att förr eller senare undergå en
varsam restaurering, som kan tillförsäkra de
vittrande murresterna ett fortbestånd under
tryggare och mera tilltalande former än de
förhandenvarande.
Jämsides med kyrkorna och klostren har
vissa äldre profana byggnadsminnesmärken,
i främsta rummet givetvis historiskt
ryktbara sådana, blivit föremål för mer eller
mindre lyckosamma åtgöranden i
minnesvårdande syfte. Örebro slott undgick sålunda
icke sitt öde — i slutet av 1890-talet
verkställdes med mycken ambition en
restaurering, som resulterade i den välbekanta
exteriören med dess från olika stilepoker och
arkitektoniska förebilder lånade, fördoms-
Ilembygdsgården skall ej i första hand vara ett
museum, som en eller annan turist ägnar en
flyktig uppmärksamhet, utan en samlingspunkt
för bygdens eget folk. Denna tankegång har
beaktats av bl. a. Karlskoga bergslags
hembygdsförening, vars hembygdsgård vid Aggerud blivit
just detta: en samlingslokal, som flitigt
utnyttjas såväl av föreningen själv som av andra
kulturella sammanslutningar.
fritt sammankomponerade element. På
sistone har ett annat närkiskt byggnadsminne
omhändertagits, ehuru under andra
betingelser än dem, som kom Örebro slott till del.
Magnus Gabriel De la Gardies Kägleholm,
vars ruiner länge fått rasa och vittra i ostörd
ro och vanvård, utgrävdes och konserverades
1934—42. Härvid påträffades under
1600-talskomplexets rasmassor bottenvåningen till
ett i tegel uppfört medeltida hus av
ansenliga dimensioner. De mäktiga salarna i denna
herremansbostad, som ägts av Birgittas
make, närkeslagmannen Ulf Gudmarsson,
Sten Sture d. ä. och Gustav Vasa och där
den sköna Ebba Brahe en gång residerade,
har nu frilagts och övertäckts med en
träkonstruktion, uppbärande ett spåntak, och
utgör ett inom länet unikt
byggnadsminnesmärke. Förberedande undersökningar har
även ägnats det från Magnus Ladulås’ tid
kända Närboås "slott", ett mellan de forna
Kvismaresjöarna beläget litet fäste, och man
får hoppas att den planerade utgrävningen
av denna ruin framdeles skall kunna
förverkligas.
Det historiska perspektiv, som i fråga om
fornminnena och kyrkorna stimulerade
forskningsivern och ambitionen att rädda och
vårda, gjorde sig icke lika starkt gällande
inför den samtida omvandlingsprocessen inom
:225
15 — Svenska Län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
