Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturminnesvård och hembygdsrörelse i Örebro län. Av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhällsliv och levnadsbetingelser över
huvud. Städernas, herrgårdarnas och brukens,
bergsmännens och böndernas odling i dess
traditionsbetonade yttringar undergick en
radikal nyorientering, vars verkningar
visserligen uppmärksammades och gav
anledning till mer eller mindre välgrundade
betänkligheter; endast i undantagsfall
förmådde dock dessa bortdöende
kulturföreteelser framkalla ett intresse, som föranledde
positiva åtgöranden av minnesvårdande art.
Det var helt visst icke av oförmåga,
bottnande i praktiska omständigheter eller
otillräckliga ekonomiska resurser, knappast heller av
någon utpräglad benägenhet att "vara med
sin tid" utan av ren likgiltighet inför de
underskattade traditions- och
skönhetsvärdena, som så oerhört mycket, så onödigt
mycket spolierats av exempelvis äldre
stadsbebyggelse, bruks- och hyttmiljöer, byar och
bondgårdar.
Vad som genom kulturminnesvårdens
omsorger räddats av detta kulturarv måste i
stor utsträckning betraktas som spillror,
fragment, som man med någon överdrift
skulle kunna förlikna vid de krukskärvor,
vilka på en boplats röjer förekomsten av
mänsklig tillvaro. Det har mestadels varit
sådant jämförelsevis lättfånget gods, som
stått att föra till museerna och arkiven. Och
härutinnan, det må villigt medges, har
uträttats ett räddningsarbete som, sedan det
på allvar kommit i gång, bedrivits med all
önskvärd energi. Länsmuseiföreningens och
hembygdsföreningarnas insatser härvidlag
har redan ovan berörts, men åtskilligt är att
tillägga. Karlskoga bergslags
hembygdsförening har förtjänsten av att Granbergsdals
hytta konserverats som industrihistoriskt
minnesmärke, Lerbäcks hembygdsförening
har tagit hand om den gamla
mulltimmers-hyttan vid Trehörning, och Föreningen
Örebro läns museum svarar för vården av
Greksåsars hyttas ruiner. I Kopparberg och vid
Pershyttan ses alltjämt gamla vattenhjul och
konstgångar; i det förra fallet är det den
lokala hembygdsföreningen, som tagit
initiativet till dessa anläggningars bevarande,
i det senare har det skett på privat initiativ
och bekostnad. Den förståelse och det
intresse, som en del industriföretag lagt i dagen
för dylika kulturminnesvårdande uppgifter
och forskningsuppgifter, är något mycket
glädjande. Som ett efterföljansvärt exempel
kan nämnas Wedevågs lilla välordnade
bruksmuseum. Företag som Bofors,
Hällefors och Skyllberg har beredvilligt lämnat
föreningarna i sina respektive bygder ett
rundhänt stöd, som likaså manar till
efterföljd.
Till friluftsmuseianläggningarna i
Gäller-sta, Askersund, Fjugesta, Sannahed,
Sköllersta, Stora Mellösa, Lerbäck, Fellingsbro,
Er-valla, Viby, Lännäs m. fi. har räddats
åtskilliga värdefulla allmogebyggnader, vilkas
öde förvisso annars skulle ha varit beseglat,
och likartade anläggningar planeras i bl. a.
Grythyttan och Hällefors. Ett ståtligt prov
på gammal stadsbebyggelse, Tellandska
gården i Lindesberg, fyller numera med all heder
uppgiften som Lindes museum, och
grannstaden Nora får väl omsider också den sitt
planerade "Noraskogs arkiv och museum".
I Örebro stad finnes sedan några år ett
kommunalt organ för den lokala
byggnadsminnesvården, kulturvårdsnämnden. Dess
första stora arbetsuppgift har blivit att
planera ett kulturreservat för den mest
värdefulla återstoden av äldre borgerlig
bebyggelse i staden. Ett förslag föreligger att till Lars
Bohms udde invid Stadsparken sammanföra
ett antal gårdar, vilka i en snar framtid
hotas av rivning. Avsikten är dock ej att
skapa en sedvanlig "forngård", en
turistattraktion allenast. Kungsstugan och ännu
ett par märkligare byggnader skulle
visserligen komma att bibehålla en rent museal
prägel, men i övrigt skulle de gamla
borgargårdarna tas i bruk för skiftande ändamål:
en som utvärdshus, en annan som
ungdomsgård, en tredje som mötes- och
sällskapslokaler för föreningar och gillen, återstoden
som bostäder för hugade hyresgäster. Med
bevarande av den yttre och i möjligaste mån
även av den invändiga ålderdomliga
miljöprägeln är detta stadskvarter avsett att i sin
art bli ett prov på "levande" hemstadsvård.
I detta sammanhang må till sist i all
korthet nämnas några remarkabla
kulturminnesmärken från Örebro län, vilka glädjande nog
kommit till all heder, ehuru tyvärr under
omständigheter, som inneburit deras skiljande
:226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
