Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturminnesvård och hembygdsrörelse i Örebro län. Av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gödels "Bergsmansliv" och Per Olof
Anderssons "Den gamla bergsmansgården"
ävensom de för den ortshistoriska forskningen
ovärderliga socken- och bruksmonografierna
över bl. a. Karlskoga, Nysund, Almby,
Läng-bro, Garphyttan, Wedevåg, Bofors och
Skyll-berg.
Ett storverk inom folkminnesforskningens
område har utförts av Maja Forsslund i
Kopparberg, en av sin broders hängivenhet
besjälad syster till Karl-Erik Forsslund. Såsom
den drivande kraften i bildningsförbundets
folkminnesutskott har hon under loppet av
flera årtionden sammanbragt rika fonder av
sägner, traditioner o. a. uppteckningar, vilket
systematiskt samlade och registrerade
material kan väntas bli utomordentligt rikt
givande för framtida bearbetning. Förutom flera
småskrifter har hon redigerat den märklige
berättaren Nils Müntzings sagor, vilka
utgivits av Gustaf Adolfs Akademien.
Bland Maja Forsslunds många
medarbetare har kyrkoherde Daniel Harbe i
Skagers-hult hittills redovisat de vederhäftigaste
resultaten, vilka föreligger i tryck i form av en
på djuplodande arkivforskning byggd
sockenbeskrivning över Skagershult. Under sin tid
som komminister i Hidinge var Harbe
därjämte primus motor i den ovan omtalade
Stiftelsen Hidinge gamla kyrka, och det var
främst tack vare hans oförtrutna energi som
det lilla illa farna medeltidstemplet kunde
restaureras och i ett mycket tilltalande skick
ånyo tagas i anspråk som gudstjänstlokal.
Ej oväsentliga insatser till
hembygdsforskningens fromma betecknar vidare de
ansenliga samlingar av närkeslitteratur, som
sam-manbragts av Saxon, av framlidne konsul
Paul R. Dahlman och av f. d.
lasarettssysslo-man Karl Larsson i Örebro. De tvenne
förstnämnda samlingarna har tillförts
stadsbiblioteket i Örebro. Arkitekt David Blomberg har
donerat sin värdefulla samling av böcker,
kartor och bilder till hemstaden Lindesbergs
museum.
För hembygdsvårdsarbetet i Örebro län
svarar alltså i första hand
länsmuseiföreningen och hembygdsförbundet genom sin
gemensamme sekreterare och funktionär
landsantikvarien samt ett tjugotal lokala
hembygds- och fornminnesföreningar. Denna
hembygdsvård ser som sin främsta uppgift
att bevaka kulturminnes vårdande intressen
och främja kulturhistorisk forskning; den är
alltså utpräglat antikvarisk. En sådan art av
hembygdsvård har stundom blivit föremål för
viss kritik. Varför, frågas det, upptas inte
landskapsvård och naturskydd på
programmet, varför har inte
folkbildningsorganisationerna och ungdomsrörelserna enrollerats,
varför eftersträvas inte en "levande"
hembygdsvård ?
Om nu en sådan kritik skulle göra sig hörd,
vore bästa genmälet en hänvisning till det
gamla ordstävet "när var och en sin syssla
sköter. ..". För landskapsvården och
naturskyddet verkar länets naturskyddsförening
samt en biologisk förening i Örebro. Örebro
läns allmänna bildningsförbund utgör ett
samarbetsorgan för en livaktig
folkbildnings-och föreläsningsverksamhet; ett par
hembygdsföreningar — de i Nora och Ervalla
t. ex. — är kombinerade hembygds- och
folkbildningsföreningar. ABF, JUF, SLU, SGU
m. fi. bildnings- och ungdomsorganisationer
bedriver i likhet med exempelvis Kulturella
föreningen i Örebro en verksamhet, i vilken
bygdegårdar, hembygdsfester och
hembygdsvårdande propaganda spelar en
framträdande roll. Örebro läns slöjdförening med Örebro
läns hemslöjd har inom sitt område uppvisat
vackra resultat. Örebro läns konstförening,
Örebro konstklubb m. fi. konstföreningar
främjar sina intressen, Örebro läns
folkmusikförbund gör ej blott en insats i det
nutida musiklivet utan har genom sin förste
ordförande, framlidne kantor E.
Marcus-Nilsson i Kil, inventerat bygdekulturens
musikaliska arvegods och räddat undan
glömskan otaliga låtar och melodier.
Att söka samla dessa många vällovliga
strävanden under en och samma hatt vore
säkerligen det olyckligaste som kunde ske.
Den "levande" hembygdsvården blir nog
ändå mest levande, om den får leva sitt eget
liv och projiciera de intressen, som de olika
sammanslutningarna och organen förmår
uppbåda. Men att dessa sammanslutningar,
då det gäller gemensamma arbetsuppgifter
och problem, samverkar och dessemellan
kontinuerligt upprätthåller kontakt med var-
:228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
