Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebro härad - Kils socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örebro härå il
fornlämningarna anknyta även de flesta till
åsen: bygravfält vid Hällebytorp, Vallby,
Norrbacka m. fi. Uppe på
förkastningsbranten finnes en rad bygdeborgar, avsedda som
"skyddsrum" för slättens befolkning i
ofredstider. Störst är borgen på Ullavi klint,
mindre återfinnas vid Klockhammar,
Blacksta-hyttan och Algutstorp. Socknens
fornlämningar äro ännu icke inventerade; en
inventering kan förväntas komma att öka antalet
åtskilligt över de ovan uppräknade.
Flera av de förhistoriska ortnamnen äro
anmärkningsvärda. Ullavi och Frösvi(dal)
beteckna kultplatser, där gudarna Ull eller
Uller och Frö (Fröj, Frej) ägnats dyrkan.
De från järnåldern stammande bynamnen
på -inge och -sta äro talrika. Sockennamnet
Kil betyder närmast "kilformat jordstycke".
I -böda, -torp, -hytt och -hammarnamnen kan
avläsas bebyggelsens fortskridande
utbredning under medeltiden och senare.
Kil är en utpräglad jordbrukssocken; 70 %
•av befolkningen finna enligt 1940 års
folkräkning sin försörjning av denna
näringsgren. 1944 års jordbruksräkning redovisade
på slättbygden 3.276 ha åker, 6 ha kultiverad
betesäng, 90 ha annan betesäng och 2.871
ha skogsmark, inom den forna
bergslagsdelen 246 ha åker, 11 ha slåtteräng, 106 ha
betesäng och 5.557 ha skogsmark, inom
socknen i dess helhet 2.219 ha övrig mark. Jämte
jordbruket och dess binäringar har
skogsbruk sedan gammalt varit ett viktigt
näringsfång. I socknens skogsbygd disponeras
vidsträckta arealer av Örebro pappersbruks
AB; andra ingå i Garphyttans och Hålahults
kronoparker.
Bergsbruket tillhör numera en förgången
tid. Bergsmans- och bruksmasugnar ha
drivits vid Blackstahyttan, Bocksboda,
Klockhammar, Lockhyttan, Klockarhyttan och
Ramshyttan, stångjärnshamrar vid
Frösvidal, Klockhammar och Ramshyttan. De tre
■sistnämnda stångjärnsbruken kommo under
1600-talet i frälseägo och byggdes till
herrgårdar. Vid Klockhammar fanns ett
manufakturverk, vars privilegier 1809
överflyttades på Frösvidal. Verksamheten vid
Frösvi-dals bruk nedlades 1857, vilket år betecknar
slutet på järnhanteringen inom socknen.
Industrien är obetydlig; blott 10 % av
socknens befolkning ägna sig däråt (1940).
I nordöstra hörnet av socknen, invid
gränsen mot Västmanland, ligger Hålahults
sanatorium. Tomasbodastugan väster om
Klockhammar är en samlingspunkt för vintersport
och campingliv.
Busslinjer mellan Örebro och Nora passera
socknen.
Poststationer finnas vid Närkes Kil och
Hålahult, telefonstationer vid Närkes Kil,
Frösvidal och Lockenkil.
Folkmängden uppgick vid 1946 års utgång
till 1.296 personer.
B. W—n.
Kils kyrka.
Mot slutet av 1100-talet planlades i Kil en
anmärkningsvärt stor kyrkobyggnad, vars
mönster synes ha varit den äldsta kyrkan i
Vreta kloster. Anläggningen omfattade kor
med absid, tvärhus med en absid i vardera
korsarmen samt ett brett, i det närmaste
kvadratiskt långhus. Bygget fortskred i
etapper och fullbordades först under
1200-talets senare hälft. Det ursprungliga koret
hade då förlängts och fått rak östvägg. Det
av två kryssvalv täckta koret dekorerades
med kalkmålningar, som tillskrivits den s. k.
Kagamästaren. Rester av dessa romanska
målningar, vilkas konstnärliga värde är
betydande, kunna alltjämt ses å den nuvarande
sakristians vind. Även utvändigt var kyrkan
prydd med i kalksten huggna dekorativa
detaljer, främst då den tornlösa kyrkans
väst-portal, vilken numera tjänar som ingång
mellan tornets bottenvåning och långhuset.
Anledningen till detta stora och påkostade
kyrkbygge var av allt att döma den, att Kil
var moderkyrkan inom en mycket vidsträckt
församling, ett område, inom vilket
framdeles flera av västra Västmanlands
socknar skulle komma att bildas. Det var i dessa
bygder, som bergshanteringen snabbt och
kraftigt uppblomstrade under folkungatiden,
och för att tillgodose själavården tarvades
såväl en ansenlig sockenkyrka som ett talrikt
prästerskap. Om det sistnämnda vittnade
bl. a. de korbänkar med tolv platser, som
funnos i det långa koret.
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
