Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundbo härad - Askersunds landskommun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Askersunds landskommun
fynd, en fortskridande utbredning även inåt
landet. Det är dalgångarna, företrädesvis
den mellan Askersund och Snavlunda, samt
slättbygden kring sjöarna, som efter hand
befolkas — skogsbygdens kolonisation
tillhör långt senare skeden. Som ett
bygdecentrum åtminstone från järnåldern
framstår Askersundstrakten, där bl. a. ett
ortnamn som Ullavi antyder förekomsten av
en hednisk kultplats. På Väderkvarnsbacken
nära Ullavi ha funnits en domarring och
förmodligen även ett gravfält; andra
gravfält från järnålder och vikingatid ha
påträffats vid Husabergsudde och invid
landsförsamlingens kyrka. På Borgaberget på
Edö ägor samt på Bro skog en halvmil
väster om Askersunds stad finnas rester av
bygdeborgar. Vittnesbörd om
järnåldersbebyggelse äro vidare -sta-namnen Läggesta,
Sagersta, Vagersta och Våknesta, om
medeltida och senare bebyggelse de långt talrikare
namnen på -torp, -hult, -böda m. fi. Vid
Sagersta, som enligt traditionen varit
kungsgård, påträffades 1722 ett osedvanligt
ståtligt guldfynd, ett par massiva, tyvärr
numera förkomna halsringar från
folkvandringstiden. En rik sägenflora, i vilken bl. a.
en "kung Välter" spelar en framträdande
roll, söker hävda bygdens forntida betydelse,
som väl framför allt varit baserad på
Askersund i dess egenskap av handels- och
mötesplats. Det synes rimligt, att orten kan räkna
sina anor från ett forntida
förvaltningscentrum för den s. k. östra (eller södra)
tre-dingen i Närke, en "husaby" (vars namn
kvarlever i Husabergsudde), som anlagts
invid en redan då "urgammal" marknads-,
tings- och kultplats.
Under medeltiden och framför allt fr. o. m.
Vasatiden kom den uppblomstrande
järnhanteringen i det angränsande Lerbäcks
bergslag att återverka även på Askersunds
sockens odling och ekonomi. Av ringa
betydelse blev visserligen de enstaka
järnmalms-och även kopparfyndigheter, som sporadiskt
bearbetats inom socknen. 1600-talets
bruksrörelse, i dessa bygder behärskad av de s. k.
Boijska verken (Laxåverken) i Lassåna,
vann däremot fast fot och långvarigt
bestånd i denna utom bergslag belägna socken
med dess tillgång på skog och vattenkraft.
En stångjärnshammare anlades vid
Dohna-fors och en bruksmasugn vid Markebäck.
Samtidigt som bruksdriften, knuten framför
allt till Aspa bruk i Hammars socken,
blomstrade under 1600- och 1700-talen, drog
Askersund mycken reveny av det
allmoge-smide, som florerade inte bara inom
bergslaget utan också i grannsocknarna;
"nubb-smide" och grosshandel med spik voro länge
viktiga inkomstkällor för både stad och
landsbygd.
I det nutida näringslivet är
järnhanteringen en helt oväsentlig faktor, och den
småindustri, som här och var uppstått och
koncentrerats till Askersunds stad, har icke
utvecklats till någon dominerande
näringsgren. Detsamma gäller skogsbruk och
jordbruk, det förra lokaliserat till
bruksdomänerna i socknens västra del, det senare till
dalgångarnas i fråga om ytvidd skäligen
oansenliga bondebygder samt framför allt
till herrgårdarna Stjärnsund och Edö, vilkas
nötkreatursavel ju åtnjuter berömmelse
långt utöver Närkes gränser. Enligt 1944
års jordbruksräkning finnas 3.438 ha åker,
18 ha slåtteräng, 82 ha kultiverad betesäng,
502 ha annan betesäng, 16.906 ha
skogsmark och 3.098 ha övrig mark. Enligt 1940
års folkräkning ägnade sig ca 80 % av
socknens befolkning åt jordbruk med binäringar.
Ansenliga frälsedomäner bildades redan
under medeltiden i denna på flera sätt
lukrativa bygd. Edö är känt från början av
1300-talet, då det ägdes av (den heliga)
Birgitta och hennes make, närkeslagmannen
Ulf Gudmarsson. Stjärnsund räknar sin
storhetstid från förra hälften av 1600-talet, då
det byggdes till sätesgård. Dohnafors har
järnhanteringen att tacka för sin tillkomst;
det anlades 1725 som "Stjernsunds bruk".
Den smalspåriga Askersund — Skyllberg
—Lerbäcks järnväg förbinder Askersunds
stad med Krylbo—Mjölbybanan. Järnvägen
berör dock ej socknen, inom vilken trafiken
ombesörjes medelst ett rikt utvecklat nät
av bussförbindelser mellan Askersund och
angränsande samhällen.
Telefonstationer äro Bodaborg, Dohnafors,
Stenboda, Ängatorp och Äskebäcken.
Folkmängden uppgick vid 1946 års utgång
till 1.930 personer. B. W—n.
973
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
