Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundbo härad - Hammars socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sundbo härad
varit resta (domarringar? och) bautastenar,
av vilka numera blott två, kända under
namnet "Hargs altare", kvarstå på den
sistnämnda platsen. Stenarna tillhöra
järnåldersgrav-fält, av vilka rester finnas bevarade blott
vid Lunna. Bygdeborgar — i ofredstider
"skyddsrum" för bygdens folk — kunna
beses på Bölsberget på Harge ägor samt på
Murberget på Gärdeshyttans ägor. Namnen
Harge och Lunna torde erinra om forntida
kultplatser. Forntida är också sockennamnet,
Hammar betyder "klippan", "bergsudden".
Det i medeltida urkunder omtalade "Östra
berget" eller "Stålberget i Närke" torde vara
att söka i det gruvdistrikt, som utbreder sig
kring södra delen av Åmmelången samt
utmed den dalgång, som i sydsydostlig riktning
sträcker sig från sjöns sydända till
Zinkgruvan; under Vasatiden benämndes området
"Hammarsberg". I Åmme, Nyhytte, Garpa,
Västerby m. fi. rikt givande gruvor har här
brutits järnmalm sedan medeltiden; under
1600-talet och senare upptogos gruvor bl. a.
vid Åmmestorp, Skuru, Karstorp, Bråten och
Enegöl. Två med säkerhet medeltida hyttor
ha funnits vid Åmmeberg, under det att
hyttorna vid Västerby, Dalby, Forsa och
Gärdeshyttan synas räkna sin tillkomst från
1600-talet. Samtliga dessa voro
bergsmansmasugnar; en bruksmasugn var den i slutet av
1600-talet anlagda Igelbäcken vid
västgötagränsen i socknens västra del. Ungefär
samtidigt med den sistnämnda anlades
stång-järnshamrar vid Aspa och Algrena. Samtliga
dessa anläggningar lydde under de "Boijska
verken" i Laxå, och såväl Aspa som Algrena
utvecklades till järnbruk av betydenhet. En
till Stjärnsund hörande stångjärnshammare
vid Åmmeberg blev däremot endast av kort
varaktighet.
Redan innan järnhanteringen hunnit se
sina bästa dagar, upptäcktes andra
naturtillgångar i form av ädelmetallförekomster,
som åtminstone periodvis tillförsäkrade
bygden ett ansenligt välstånd. Sålunda bröts i
olika repriser under 1700-talets senare hälft
och det tidigare 1800-talet silver och bly vid
Isåsen och Knalla. Under 1800-talets förra
hälft var koboltbrytningen på Venafältet
öster om Åmmelångens södra del en industri,
som gav bärgning åt mellan 800 och 900
arbetare. Såväl järn- som silver- och
koboltverken tillhöra numera det förflutna, men i
gengäld har den rikliga förekomsten av
zinkmalm exploaterats och givit upphov till ett
industriföretag av ansenlig storleksordning,
det belgiska bolaget "La Vieille Montagne".
En binäring till bergshanteringen var den
kalkstensbrytning, som under flera
århundraden bedrevs särskilt i trakten av Harge.
Kalkstenen, "limstenen", levererades till
hyttorna i Lerbäcks bergslag, varjämte
ansenliga kvantiteter fraktades båtledes till
Jönköping, där stenen dels kom till
användning för byggnadsändamål, dels och framför
allt byttes mot järnmalm från Tabergs
bergslag.
Såsom framgår av det ovanstående har
socknens näringsliv sedan gammalt varit
tämligen rikt differentierat, och så är
alltjämt förhållandet. Förutom zink- och
blygruvorna vid Åmmeberg och Zinkgruvan må
nämnas Harge bruk (kalkstensbrott och
tegelbruk), Aspa sulfatfabrik och Olshammars
såg, som ägas av Munksjö AB, Jönköping,
Hammars glasbruk, som förser bl. a.
stockholmsbryggerierna med buteljer, samt
Hammars bryggeri. Vid jämförelse med den
nutida industriella verksamheten framstår
jordbruket som en näringsgren av mera
underordnad betydelse. Det är dock rikt utvecklat
i de bördiga slättområdena i socknens östra
del. 1944 års jordbruksräkning redovisade
3.184 ha åker, 12 ha slåtteräng, 106 ha
kultiverad betesäng, 250 ha annan betesäng,
12.869 ha skogsmark och 2.339 ha övrig
mark.
Bland herrgårdar och större egendomar
märkas Aspa och Olshammar, som tillhöra
Munksjö AB, Åmmeberg, som äges av
bolaget "La Vieille Montagne", Mårsäter,
Gärdeshyttan, Hammar och Stubbetorp.
Enligt 1940 års folkräkning ägna sig 47 %
av socknens befolkning åt industri och
hantverk, medan 35 % finna sin försörjning inom
jordbruk med binäringar.
Vätterfisket slutligen, i forna tider ett
rikt givande näringsfång, bedrives
visserligen fortfarande, särskilt av befolkningen på
Rökneöarna, men saknar nämnvärd
ekonomisk betydelse.
1000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
