Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På bröllop i Gilo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämnade fadern sin dotter till brudgummens fader, sägande:
"Tag henne, nu är hon ej min utan din dotter!"
Bruden torkade ånyo tårarna med sin vackra silkesnäsduk.
Så gick brudgummen fram och kysste, icke bruden, utan
brudgummens fader på båda kinderna. Sin brud hade han
ännu icke skänkt en blick.
Nu satte sig bröllopståget i rörelse med musikanter i
spetsen, brudparet och de sex till sjuhundra
bröllopsgästerna. Genom stadens ojämna gator gick vägen till
brudgummens hem. Taken och gårdarna voro fulla av
människor, som nyfiket beskådade den brokiga processionen.
Det är en urgammal sed, detta att brudgummen skall
komma ridande till brudens hem för att hämta henne till
sin faders hus. Under sång och spel drar brudgumsföljet
fram. Melodien förefaller egendomligt bekant —
sannerligen, påminner den inte om den svenska Dalamarschen!
Framkomna till bröllopsgården dansa kvinnorna för att
göra bruden glad. Danserskans kjol når ned över anklarna,
blusens ärmar äro vida, framstycket är broderat i rött, och
en sammetsväst med guldbrodyr bäres utanpå. Det är en
tung dräkt, klumpig och varm och opraktisk, men
förtjusande i bröllopsdansen. Dessa dräkter äro synnerligen
dyrbara. Vid det här tillfället skulle brudgummens fader ha
bekostat både dem, brudens, gästernas och musikanternas
dräkter. Intet dåligt exempel på Gilofolkets goda ekonomi
och förmåga att "representera".
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
