Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julen i Betlehem och på Oljeberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julen i Betlehem och på Oljeberget
P ÖR en nordbo i Palestina är det ganska svårt att få fram
någon julstämning i det yttre. Julgranar, snö och annat
sådant, som hör en nordisk jul till, saknas ju här.
Min första jul i det Heliga Landet tillbringade jag t. o. m.
i julens egen stad, Betlehem, väntande att där få uppleva
mitt livs underbaraste jul. Det blev den kanske också på
sätt och vis, men knappast så som jag föreställt mig den.
Jag hade dessförinnan upplevat många minnesrika jular, de
tidigaste och käraste i det gamla, älskade föräldrahemmet,
senare bland landsmän i främmande land, vid sjukbäddar
på sjukhusen och annorstädes. En jul låg jag sjösjuk på
Stilla havet. En jul tillbringade jag som flykting i Kina
under en av de många oroligheterna där. Nu skulle jag få
fira jul i Betlehem vid själva krubban, och jag väntade mig
en upplevelse olik allt annat. Som svensk satte jag snö och
frost såsom yttre betingelser för en riktig jul. Allt arbete
skulle vara avslutat, putsat och fint skulle det vara i varje
vrå, frid och högtid ute och inne. Denna min nedärvda
föreställning om julfirande passade föga in på julens stad.
Muhammedanerna arbetade som vanligt. Man körde grus
och sten till sina byggnadsarbeten, butikerna voro öppna,
och i gathörnen slogs och grälade man alldeles som vanligt.
Barnungar rotade i smutsen, okammade och otvättade,
kameler och åsnor vandrade upp och ned med sina tunga bördor,
och tiggarna vid vägkanterna lågo i sina trasor alldeles som
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
