Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalafolket från Nås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de äro och där de gått ut och in i över fyrtio år. De som
slagit sådana djupa rötter kunna icke förflyttas, och de
önska det icke heller själva.
Tystlåtenhet, tacksamhet och förnöjsamhet äro de
utmärkande dragen hos dalasvenskarna i Jerusalem, och därför
kunde den ha rätt, som sade, att de byggt sig ett paradis
på jorden. Flitiga svenska händer ha planterat och vårdat,
skött sjuka, tjänat vid borden, lagat mat och gjort det
bekvämt för många Jerusalems pilgrimer. De ha på olika
platser gjort en insats med sitt stilla tjänande, alltefter vars
och ens läggning och utbildning. Man har aldrig hört dem
klaga, dessa gamla, som dagarna i ända troget stått vid sitt
givna arbete, De äro bara tacksamma för hälsans goda gåva,
som Gud också rikligt givit dem. De önska ej att draga
uppmärksamheten till sig, utan de önska få dö och gömmas
utan namn. Att ge upp sitt eget "jag" har varit huvudämnet
i deras livs skola. "Om någon får en högre plats än andra
i det himmelska paradiset, nog blir det dalasvenskarna i
amerikanska kolonien", yttrade någon om dem.
På Oljebergets sluttning, i cypressers och pinjers skugga,
kunna vi läsa många svenska namn, inristade i sten. Vad de
lidit och kämpat, hoppats och trott, även det är gömt i
tystnad. En besökande kan dock förnimma, att trohet varit
deras förnämsta drag, trohet i kallelsen, trohet i arbetet, i
tjänandet och i lidandet.
Men de överlevande svenskarna i Jerusalem glömma nog
aldrig Sverige. Även de äldsta, Josef och Britta Larsson,
som voro 42—43 år gamla, då de reste till Jerusalem, tala
ännu daladialekten tydligt och klart. Men de säga, som det
är, deras jämnåriga äro borta, de skulle efter femtio års
vistelse i Jerusalem icke kunna stå ut med det kalla klimatet i
Norden och ej heller med den långa resan. De minnas resan
som någonting mycket svårt, som den också var på den tiden.
För övrigt tänka de alls icke på någon sverigeresa utan vänta
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
