Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbävningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var oerhört kvalmig, mygg och sandflugor mycket
närgångna. Man fick icke en blund i ögonen. Därför var det
ganska naturligt, att man efter en sömnig förmiddag över
språkläxorna tog sig en lur på eftermiddagen. Ur denna
middagslur väcktes jag av att huset, där jag bodde i
Jerusalem, skakade så att det vita kalkbruket från tak och
väggar föllo ned på mig. Även sedan jag kommit upp ur sängen
och försökt att få kläder på mig för att komma ned och ut
ur huset, sprucko väggarna på flera ställen, men huset stod.
Min första tanke var den, att några lastbilar med våldsam
fart kört ihop eller kört på huset. Från gatan hördes rop och
skrik. Upphetsade och förskrämda samlades människorna
ute på gatorna och vågade icke gå tillbaka in i sina hus; de
fruktade, att stöten skulle upprepas. Det gjorde den också,
men mycket lindrigare. Även de, vilkas hus stodo fullt
oskadda, sovo flera nätter utomhus.
Egendomligt nog var ingen enda av dem som dödades av
judisk härstamning. Ett par judiska kvinnor dogo av skräck
men skadades icke av själva jordbävningen. Nära trehundra
araber dödades däremot. Muhammedanerna i Nablus, Jeriko
och Es Salt drabbades hårt. I dessa tre städer bo inga judar.
Likadant var det i Lydda och Betlehem, där flera hus
störtade samman. De uppkomna skadorna beräknades till en
kvarts miljon pund. Den för sin stora välgörenhet bekante
juden Nathan Straus i New York sände genast femtusen
pund för att lindra nöden bland dem, som drabbats hårdast
av förödelsen. Dessa voro alla araber. Även då visade
judarna, som så många gånger förr, att de kunna hämnas
genom att "samla glödande kol".
Judarna i Tel-Aviv och de fattiga kolonisterna kommo
med bröd och annat, som kunde behövas, till de hemsökta
arabstäderna. Palestinas järnvägar ställde extratåg till de
sårades förfogande från de platser, där det icke fanns något
sjukhus, för att föra dem under läkarevård. Regeringen gav
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
