Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa till Babylon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntningar, jämförlig med en Vagon-Lit eller en
Pullman-vagn. Man har allt, vad man kan önska sig: mjuka bekväma,
skinnklädda liggstolar, anpassbara för korta eller långa
personer, fotstöd och armstöd och hyllor för bagaget. Iskallt
vatten serveras i bussen i steriliserade koppar, och när
lunchtiden är inne, får var och en ett paket med goda smörgåsar
och frukt. "lf we please you, tell others, if not, tell us" (Om
vi äro eder till behag, berätta det för andra, om icke, säg
det till oss). Så stod det tryckt på våra matpaket, och jag
måste alltså tala om, att de mycket behagade oss.
Vi voro nu ute i öknen och hade för längesedan upphört
att se något levande, vare sig människor eller djur, omkring
oss. I fjärran syntes ökenhägringar. Vi läste, slöade eller
sovo. Då tedags kom, serverades kex och vindruvor, och
tiden gick ovanligt fort, medan färden fortsatte österut.
Man får respekt för öknen, när man lär känna den, men
ändå mera respekt får man för dem, som i forna tider dragit
fram här utan hjälp av Nairn-bussar och förövrigt utan allt
vad automobiler heter.
På kvällen kommo vi till en ensamt stående byggnad med
soldatvakt. Där stodo andra bussar med resenärer. Det var
skönt att få göra halt. Nairn-bolaget har byggt denna anhalt
i öknen enkom för passagerarnas bekvämlighet. Där fanns
tvätt- och vilorum, och där bjöds på fullständig middag.
I ett angränsande rum fanns radio, där man kunde få höra
nyheter från yttervärlden samt bekanta sig med andra
ökenresande, asiater såväl som européer.
Efter ett par timmars uppehåll i denna oas, intogo vi
åter våra platser i bussen och foro vidare hela natten. Natten
var kall. Vi svepte filtar om fötterna och försökte sova. Det
gick några timmar, men efter hand kommo vi till sumpiga
trakter, där chaufförerna (vi hade nämligen två)
oupphörligt måste stiga av för att lotsa oss fram mellan vattensam-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
