- Project Runeberg -  Sett från Oljeberget /
152

(1946) [MARC] Author: Hilda Andersson - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa till Babylon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ade en natt, låg där borta under den stolta lejonstatyn!
Och den upphettade ugnen, där gudasonen gick bland sini
tre trogna! Ett är säkert, Gud har uppenbarat sig på denna
plats. Hans röst har talat här. Ruinerna tala sitt höga och
mäktiga språk, den dag som är. Här drömde
Nebukadnessar och Daniel drömmar om stora tider för sina folk.

Och nu ligger det stolta Babylon i ruiner!

Vi foro vidare över vidsträckta slätter, som en gång burit
de härligaste skördar. Där gingo kor, bufflar och getter,
åsnor och kameler betande tillsammans. Tanken gick
ofrivilligt till berättelsen om Nebukadnessars förödmjukelse,
"då hans hjärta förvandlades, så att han åt gräs såsom en
oxe". Men han blev åter den mäktige konungen av
Babylon och "gav Gud äran". Det Babylon vi sågo är ett
skakande vittnesbörd om den mänskliga härlighetens
förgänglighet, och man känner sig liten inför den Allsmäktige, den
Evige, om vilken det heter: "Du förbliver, den du var".

Hela skogar av dadelpalmer med mogna frukter stodo
utmed flodstränderna, där en gång Israels barn hängde sina
harpor i pilträden.

Bussen ilade förbi byar, vilkas flesta invånare tycktes
tillhöra ledighetskommittén, där de sutto i de öppna kaféerna
och stortittade på oss. Vår buss var den första, som farit
fram genom de trakterna, och myndigheterna, som kände
sitt ansvar, hade sänt ett par iraksoldater med oss som
skydd.

På kvällen anlände vår buss till Dioanieh, där vi skulle
övernatta. Peter hade lämnat oss i Hillah för att resa före
oss och ställa allt i ordning för natten. Vår chaufför stannade
mitt i staden, och människorna rusade till från alla håll.
Men Peter och hotellet visste ingen någonting om. Där sutto
vi och väntade, dammiga, hungriga och ömma i lederna efter
tolv timmars färd i den obekväma bussen.

152

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 7 13:19:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oljeberget/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free