Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folket (börjar deltaga i krigsdansen.)
Ho! Ho! Ho!
Låt solens män få komma!
Ho! Ho! Ho!
Vi döda dem då de komma!
(Dansen blir vildare, hetsad av shamanen och krigshövdingen, medan Rödsky och Daggkvinnan stå sorgsna på avstånd. Skott höras från alla håll. Solmän visa sig uppe i sluttningen och skjuta. Nishinamerna falla döda ner under dansen. Rödsky värnar Daggkvinnan med den ena armen om hennes liv och gör fredstecknet med den andra. Blodbadet är fullbordat. Daggkvinnan och Rödsky äro de sista som falla. Rödsky, sårad, den ende överlevande, stöder sig på armbågen och ser solmännen samlas omkring sin anförare. Solmännen äro av den amerikanska typ som redan före gldfynden strövade över bergskedjorna och ner till Oregon och Californien med sina oxar och stora vagnar. Här och där en trapper från Klippiga bergen eller en bockskinnklädd scout av Kit Carson-typen, men de flesta äro farmare från de västliga urskogarna, Alla bära sin tids långa bössor. Solmannen är bockskinnsklädd, med långt ljust hår som hänger ner på axlarna.)
Solmännen (med solmannen som försångare.)
Vi plöjde Västerhavet —
Tre hundra år se’n är det visst —
Vi röjde New-Englands skogar —
Tre hundra år se’n är det visst.
Det gavs ej ro, ej frist,
Men vi kom fram till sist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:21:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ollonodlar/0044.html
