Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bindemedel och medier - Grupp 3. Balsamer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leum, helst om blandningen uppvärmes. Sämre
kvaliteter äro petroleumlösta och igenkännas på lukte"
samt på sin genom föroreningar mörka färg.
Genom att venetiansk terpentin först löses i
rek-tifierad fransk terpentin (i: i) samt därefter får stå
någon tid i slutet kärl sjunka siam och orenheter
snabbt till botten och man erhåller ett utmärkt
material.
Venetiansk terpentin användes i stor utsträckning
av renässansens och barockens mästare i förening med
lin-, valnöt- eller vallmoolja, som förtjockats genom
soloxidering. (Se bild 9 o. 13.)
Venetiansk terpentin anses vara det hartsämne,
som under tidernas lopp minst gulnar. Blandas den
med oljefärg förlänar den denna en emaljartad glans,
som låter alla valörer komma till sin rätt i ett mjukt
transparant skikt. Till skillnad från kokta fernissor
eller kopallacker har den icke obehaglig fet karaktär.
Ensam eller enbart i förening med fransk terpentin
är den tämligen ohanterlig på grund av sin klibbiga
karaktär, varför den alltid bör kombineras med
någon olja. Som tillsättning till temperaemulsion är den
av utmärkt verkan.
Lasurer i förening med venetiansk terpentin ge
utsökta resultat, dock må man därvid anlägga denna
lasur ytterst tunt samt gärna inblanda däri något
litet kremservitt. Lasuren håller sig annars länge
klibbig och mörknar gärna genom allt damm som
fastnar. Till mellanfernissa rekommenderas den av Ru-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
