Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknik - Medvetet tillämpat skiktmåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen från mörkt till ljust, d. v. s. man stegrar färg
och valör undan för undan efter avvägning av
målningens olika partier. Det händer därvid, att vissa
detaljer icke behöva övermålas, då de stå i rätt klang
och valör. Det är ofta fallet med övergångar från
skugga till dagrar, och det är då av vikt att icke
beröra dessa ställen, då i annat fall friskheten
försvinner.
Övermålning kan ske i ett eller flera skikt. Målar
man i flera skikt är det riktigast att spara eventuella
lasurer till sist. Det är annars svårt att riktigt kunna
beräkna effekten. Observera att mången gång kan
en tunn lasur med en smula elfenbenssvart göra en
utsökt effekt. Detta har t. o. m. tillämpats av en så
pass sen målare som Renoir (Jens Thiis: Renoir,
Sthlm 1940, sid. 142).
Äggtempera, kaseintempera och limtempera
tillhöra de slag av emulsioner, där oljan i små fina
droppar omslutes av vatten (WO-emulsioner). Ett
annat slag är den feta temperan, bestående av sådana
emulsioner, där fina vattendroppar omslutas av olja
(OW-emulsioner). Åtskilliga nutida konstnärer och
forskare ha sysselsatt sig med denna temperaform,
som de mena har varit det material med vilket
van Eyckarna arbetat. Enligt den franske målaren
Jacques Maroger framställes emulsionen sålunda:
Ren flamländsk linolja, erhållen av en första
kallpressning, sickativiseras genom tillsats av 3—6 °/o
kremservitt samt lika mycket obränd umbra. Där-
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
