Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfattad överblick över materialen och tekniken hos äldre och nyare mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som levde något senare än Giotto, har i sitt arbete
»Trattato della pittura» givit en skildring inte bara
av sin samtids målarteknik och material utan vi finna
där även beskrivningar och recept, som klart belysa
såväl Giottos måleri som tidigare traditioner.
Enligt Cennini utgår man från vit grund och när
det gäller figurer gör man teckning och en första
anläggning med grönjord, där teckningen förstärkes
av en blandning av svart, vitt och ljusockra. Denna
tonbotten skulle sedermera komma att variera i färg,
den fick småningom en särskild benämning,
impri-mitur. Under renässansen och barocken övergick den i
på förhand färgade grunder, ofta så mörkfärgade,
att teckningen måste utföras med vit tempera eller
krita. Ovanpå tonbotten höjas nu dagrarna (enl.
Cennini) med vitt på ett sådant sätt, att formen
framstår till alla delar. Karnationen lägges med en röd
ockra (Sinope) och vitt i kombination (Cinabrese).
Genom ytterligare tillsats av vitt erhållas tre
gradationer.
Dessa temperamålningar få sedermera en fernissa,
bestående av soloxiderad linolja och sandarak,1 som
ger en varm ton. Enligt bysantinsk tradition ingneds
fernissan med handflatan, en metod som länge
bibehölls (exempelvis hos Tizian) inte bara i Italien utan
även annorstädes. I denna fernissa, som ibland
kunde vara färgad på olika sätt, ha vi faktiskt att söka
1 Denna harts, sandarak, tycks ha varit olika vår
nuvarande sandarak som icke lämpar sig till fernissa.
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
