Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfattad överblick över materialen och tekniken hos äldre och nyare mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sålunda känslig för den underliggande ytans
valör. På en mörkfärgad grund måste helt naturligt en
oljemålning mer eller mindre mörkna.
Tizians tekniska tradition kom att länge leva kvar
i Venedig och man kan spåra den så sent som hos
1700-talets mästare. Guardi, som även han utgår
från rödaktiga, stundom ganska mörkfärgade
grunder, bygger sin kolorit med en kärna av optiskt grått,
som förlänar hans friluftsscener en underbar
atmosfär. Genom några enkla lasurer åstadkommer han
också detta mystiska vibrato, som ovan närmare
avhandlats.
Tizians elev, el Greco, överflyttade efter sin
elevtid till Spanien. Den venetianska tekniken kom
härigenom att få betydelse i det spanska måleriet. För
kännedomen om spansk teknik för övrigt ha vi att
tacka tvenne författare av målarböcker, den ene
Francisco Pacheco, [Arte de la pintura (1639)] och
den andre Antonio Palomino, [El museo pictorico y
escala optica... 1715, som även innehåller en del
konstnärsbiografier].
En av de intressantaste konstnärspersonligheterna
även tekniskt sett under 1600-talet i Spanien är
Ve-lazquez. Hans kolorit är på sätt och vis mycket litet
uppseendeväckande. Han äger ingenting av Grecos
blåaktiga spökskimmer. Grundtonen klingar från
starkt nyanserad undermålning i optiskt grått. Om
jag inte riskerade att missförstås skulle jag vilja säga,
att Velazquez är en mästare i grått. Då för de flesta
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
