Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfattad överblick över materialen och tekniken hos äldre och nyare mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människor grått är liktydigt med frånvaron av färg
måste jag genast komplettera detta påstående. Grått
är, rätt använt, en koloristisk klangbotten, som kan
få alla färger att klinga. Det är som en samtliga
färgers minsta gemensamma dividend, som på ett
naturligt sätt blir till en förbindelse mellan helt olika,
ja, t. o. m. starkt dissonerande klanger. Velazquez’
målningar få sitt välljud och sin storslagna harmoni
genom hans mästerliga utnyttjande av optiskt grått.
Detta optiska grått byggde han över röda och bruna
grunder, över vilka kom en slutmålning, säkerligen
ofta i en sittning i hartsoljelasurer med insatser av
mera pastosa hartsoljefärger.
Även för Velazquez var ytans struktur av
särskild betydelse. Hans porträtt av påven Innocentius
X i Galleri Doria i Rom är berömt som en av
porträttkonstens största målarbragder. Granska vi den
här meddelade avbildningen se vi tydligt, att
konstnären använt sig av en duk med diagonal gräng.
La-surerna i denna gräng ge ytan ett känsligt vibrerande
liv. Velazquez har gjort en replik av detta
porträtt (i Eremitaget). Här har han emellertid icke
använt sig av dukens gräng utan byggt upp
karnationen på en kraftig pastost anlagd undermålning.
Penseldragen i denna ersätter grängen och den
överkommande lasuren åstadkommer därvid ett likartat
vi-brato som dukgrängen. Mycket få konstnärer ha för
övrigt med ett så ringa antal pigment åstadkommit
så förnäma koloristiska resultat som Velazquez. Hans
27 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
