Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfattad överblick över materialen och tekniken hos äldre och nyare mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand visa en lika djup konstnärsbegåvning som
märklig teknik.
Det finns några detaljer i flera av Vermeers
målningar, som man icke kan avfärda som tillfälligheter.
Jag tror man lugnt kan påstå, att Vermeer är den
förste medvetne pointillisten. Hans impressionism,
om vi få kalla det så, griper intuitivt efter det
uttryckssätt som utan lasurers hjälp över dukens gräng
eller över en särskilt beräknad undermålning kunde
ge färgen det flimrande ljus som ger illusion av luft
och atmosfär. Ur denna synpunkt är det intressant
att jämföra Vermeer med Rembrandt. Rembrandt
inte bara älskar lasuren för den klang och must den
ger, han behöver den för att framkalla ljusets
vibra-to. Vermeer uttrycker detta vibrato med målad
punktur (se »Flickan som läser brev»). I likhet med
pointillisterna tvåhundra år senare löser han upp
konturerna i små flimrande punkter eller också skrapar
han fram dukens gräng som i »Spetsknypplerskan» på
samma sätt som Degas, så att dukens gropar ge
punkter liksom ett raster. Hans målningssätt kräver icke
som Rembrandts mörkret som kontrast. Han kan
få vara blond och så gott som alla hans målningar
gå i en ljus färgskala. Vermeers verk äga ofta starka
lokalfärger men trots att kontrastfärger i tämligen
höga valörer förekomma på samma målning blir det
koloristiska intrycket aldrig slitet eller brokigt.
Genom inskjutande av grått (ofta optiskt) svetsar han
samman annars disparata klanger till en förnäm en-
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
