Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfattad överblick över materialen och tekniken hos äldre och nyare mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starkt framträdande, att det utgör en mycket
accentuerad klangbotten. Under 1700-talet utgår man väl
här också mestadels från färgade grunder men i likhet
med vad fallet är på andra håll försvinner temperan
och ger vid undermålningen i bästa fall plats för
en mager oljefärg. Då konstnärerna ännu vid denna
tid själva beredde sitt material var det naturligtvis
lätt att vid rivningen av färgen variera oljemängden
och på så sätt framställa en mager oljefärg, särskilt
för undermålningen. Det råder knappt något tvivel
om att så varit fallet vid de många målningar som i
relativt gott skick bevarats till vår tid.
Watteaus teknik har starka beröringspunkter med
Rubens’. Intressantast är kanske dock hans
pensel-föring. Man kommmer osökt att tänka på vissa
kvinnoporträtt av Velazquez, där klädedräktens
mönster äro återgivna med en flimrande yta av täta
färgfläckar. Även med Magnascos teknik känner
man samband, ehuru Magnascos färgskala är
mörkare, mera »byggd». Både hos Watteau och hos
Mag-nasco känner man »tecknaren» i varje penseldrag, i
detta avseende märkligt överensstämmande med en
senare konstnär från 1800-talet, nämligen Daumier.
Med avseende på målningarnas uppbyggnad ha vi
under 1700-talet knappast att göra med några
anmärkningsvärdare avvikelser från regeln: mer eller
mindre färgade grunder samt skiktmålning i olja.
Asfalten hotar visserligen då och då att bli ödesdiger.
Chardin använder den vid flera tillfällen på ett syn-
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
