- Project Runeberg -  Om blodet, dess kretslopp och betydelse för kroppsväfnadernas näring. /
56

(1876) [MARC] Author: Christian Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56 PULSVAGENS HASTIGHET OCH AFTÄGANDE MOT HAREÖRSKÄRLEN.
turligtvis tidigare i de pulsådror, som ligga närmast
hjärtat och senare i dem, som äro mera aflägsna från detta
blodomloppets centralorgan. Också kan man, om man
samtidigt håller den ena handens fingrar på en af de stora
halspulsådrorna och den andras på den pulsåder, som löper
ned bakom inre fotknölen, ganska tydligt uppfatta, att den
senares slag komma litet efter den förras. Tidsskilnaden
är visserligen icke stor, men den kan dock mycket väl
bestämmas: den uppgår till vid pass 1/6 sekund. Tager man
nu i betraktande de nyssnämnda ådrornas olika afstånd
från hjärtat, så finner man genom en enkel räkning, att
pulsvågen med en hastighet af ungefär 31 fot i sekunden
ilar fram genom våra ådror.
Men pulsvågen och den stötvisa påskyndningen af
blodströmmen, hvilka båda äro omedelbara följder af hjärtats
rytmiska verksamhet, kunna icke bibehålla samma styrka i
hela pulsådersystemet. Till deras försvagande samverka
dels alla de omständigheter, som föröka motståndet mot
blodets strömning, framföralt arterernas förgrening med de
många mer eller mindre tvära vinklar och böjningar, som
därvid uppkomma och genom hvilka vågen brytes likasom
hafvets dyning mot en skäromkransad kust, dels ock det
förhållandet, att blodströmmens bana blir mycket vidare
genom dessa förgreningar. Det är nämligen med afseende
på det sist nämnda klart, att samma kvantitet blod, som
uti en åder af en viss kaliber frambringar en viss
utvidgning, måste åstadkomma en mycket mindre och kanske
knapt märkbar utvidgning af en åder, hvars kaliber är
mycket större. Följden af alt detta är slutligen, att det
rytmiska inpumpandet af blod i pulsådrorna småningom
förvandlas till en jämn strömning i hårrörskärl och vener.
Den mekaniska kraft, som hjärtat stötvis och med afbrott
utvecklar, har blifvit förvandlad till en stadigt tryckande
kraft i de spända arterväggarna, alldeles så som uti en
brandspruta pumpkolfvarnas stötvisa verksamhet förvandlas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:22:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omblodet/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free