Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGLERING AF BLODETS OCH KROPPENS TEMPERATUR. 93
A andra sidan är människokroppen i de flesta fall alltid
varmare än den omgifvande luften, så snart dennas
temperatur understiger + 36° C. Under ekvatorns brännande
sol och bland polens isar är människans blod i det närmaste
lika varmt. Människan och de henne närmast stående
djuren (däggdjur och foglar) hafva i själfva verket en i det
närmaste oföränderlig eller »konstant» temperatur; endast
i denna mening böra vi förstå uttrycket »varmblodig». En
mängd af de vigtigaste väfnadselement fordra för att kunna
utföra sina förrättningar en viss temperatur, som endast
får växla inom ganska trånga gränser. Om blodets
värmegrad sjunker betydligt under + 37° C, förlamas nerver och
muskler; stiger den däremot några få grader öfver + 40,
så dödas de hastigt och oåterkalleligt. Vi inse häraf huru
vigtigt det är för organismens bestånd, att dess temperatur
hålles vid en bestämd värmegrad (omkring + 37 1/2°C.).
Att vår kropp kan under de mest olika yttre
förhållanden bibehålla nästan oförändrad den för dess elements
lif och verksamhetsförmåga passande temperaturen —
därför hafva vi i väsentlig mon att tacka
cirkulationsapparatens regleringsinrättningar, ty genom dem afpassas
värmealstringen och värmeförlusten efter hvarandra och de yttre
förhållandena. Kroppens värme alstras till största delen
genom de kemiska processer, hvilka försiggå i de lefvande
och verksamma väfnadselementen, och lifligheten i dessa
processer står i ett innerligt beroende af blodströmmens
liflighet inom hvarje särskildt område. Värmeförlusten
sker hufvudsakligen genom ledning, strålning och
vattenafdunstning från kroppens yta, och dessa åter äro till sin
styrka väsentligen beroende af blodströmmens liflighet i
huden. Ju mera hudens blodkärl äro utvidgade, eller med
andra ord ju större del af blodmassan som strömmar
genom hudens blodkärl, dess starkare blifva de nämnda
källorna till värmeförlust för blodet. Häraf inses lätt, hvilket
mäktigt inflytande den nämnda regleringsapparaten måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
