Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. NORDENS POLITISKA LÄGE. Försvarets nödvändighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min mening — egentligen mot främmande folk, som satt sig fast på
Kalmarkusten (härom strax nedan).
Efter vikingatiden — alltså från senare hälften av 1000-talet — synes
Norden ha förlorat sin övermakt till sjöss. Det märkvärdiga inträffade
nu, att folk, för vilka vikingarna varit en skräck, själva inföllo
härjande i de nordiska länderna.
De slaviska stammar som bebodde kustområdena vid de södra delarna
av Östersjön — man brukar kalla dem med den sammanfattande
benämningen vender — utrustade flottor och angrepo de danska öarna samt
Skåne. Dessa vendiska härnadståg synas ha företagits ända från
1100-talets början. Tidigare omtalas andra nordiska stammar som här gjorde
påhälsningar. Om svearna har nyss erinrats, och t. o. m. isländska vikingar
lära (vid 900-talets mitt) ha seglat upp för Höjeå och plundrat »en rik
och befästad ort» (Lund torde knappast vid den tiden hava utgjort något
större samhälle). Sigurd Jorsalafar ville starkt befästa sitt rike, och i
dess södra provins, Viken (Bohuslän) anlade han vid Nordre-älv (Göta-älv)
ett »castellum», kanske icke blott bestående av trävärn, utan också
av murverk. Detta kastell blev av venderna förstört 1135 — så långt
hade de på sina härnadståg vågat sig fram. Konungarna av Danmark
och ärkebiskoparna av Lund tvingades till de kraftfullaste åtgärder för
att hålla venderna undan och kväsa dem. Försvarsåtgärderna
mångdubblades, såsom vi skola se, och åter gingo nordborna ut i härnad över
sjön — det kallades nu korståg. Genom Arkonas intagande och det stora
templets förstörande (1169) led den vendiska expansionen ett väsentligt
nederlag. Och snart ryckte tyskarna över Elbe och pacifiserade de
vendiska Östersjöländerna genom erövring; Henrik Lejonet blev en den
tyska expansionens föregångsman.
Också de östbaltiska folken visade under 1100-talet en stark krigaranda,
och sjötågen därifrån till våra kuster torde ha varit synnerligen
talrika och inbringande; de fingo en betydelse, som man mera kan ana
än exakt uppmäta. Estniska och kuriska stammar ha härjat i Blekinge,
troligen också på Skånes ostkust, samt framför allt i det rika Möre, som
ju låg deras hemland än närmare. Härom talar även ortnamn, såsom
Estamåla och Kuramåla (Kalmar län). Hemsökta voro också Gotland
och Öland. Finnar och kareler ha nog följt deras exempel, och de
»korståg», som från Sverige företogos, hava haft liknande orsaker som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
