Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. BEVAKNINGSLINJER. En rundvandring genom det centrala Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De fem nordliga Smålandshäraderna hörde senare till Rumlaborgs län.
Detta fäste låg vid en krökning av Huskvarnaån nära dess utlopp. Det
hade vallar och dubbla löpgravar men synes icke haft något fast stenhus;
det myckna timret man funnit i de forna gravarna (vid undersökningar
av Georg Sahlström) tyder på att den kan karakteriseras som en
timmerborg — kanske en sådan, som möter oss på den bekanta bilden
av Älvsborg (från 1502). Sannolikt är anläggningen vida äldre än
konung Albrekts tid, från vilken däremot »Garpe skans» i närheten torde
härstamma. Stensholm, ovanför vid Huskvarnaån, har måhända, av
namnet att döma, haft ett fast hus, möjligen dock endast ett timmervärn,
liksom Ramsjöholm vid den inre Holavedsvägen ett par mil därifrån.
Vedbohäraderna synes, liksom Mo, icke haft behov av bevakningsbyggnader.
Gamla gårdar finnas väl, i synnerhet i norra Vedbo, en eller
annan — såsom Göberg vid Svartån — ha haft ett fast hus (troligen från
senare medeltid), och på Askeryds säteri, nära gränsen till Ydre, ha
nyligen upptäckts lämningar av en borg, som torde ha tillhört biskopsstolen
i Linköping.
Det gamla folklandet Njudung, nu delat i två härader, Östra och
Västra, synes under den äldre medeltiden haft ett centrum i närheten av
det nuvarande Vetlanda, nämligen Hultabodaö (Hultaby borg), vilket
behärskar ett rikt sjösystem som sluter sig till Emån. Av den ståtliga
borgen, som vi framför allt genom Harald Olssons undersökningar känna,
var säkerligen rundtornet i nordväst den äldsta delen (pl. X). Till detta
slöt sig ursprungligen blott trähus, och själva rundtornet, vars nedre del
är sprängd i klippan, har helt visst i sin övre del varit av trä (ingen sten
men väl mängder av spik ha blivit funna i tornets botten). Den övriga
borgen med den ståtliga fritrappan är sannolikt från 1200-talets slut och
byggd av någon förfader till Erengisle Sunesson, den mäktige
Orkney-jarlen, som residerade här vid och efter 1300-talets mitt; den
representerar vad man kan kalla salborgen, den andra perioden i den murade
borgens medeltida utvecklingshistoria. Nedanför borgen löper åt sjösidan
en hög vall, vilken fortsätter på landsidan, där sankmarker snart vidtaga.
Vid borggården har legat i regelbundna rader ett stort antal trähus, vilket
tyder på att borgherren haft en manstark tjänstepersonal och besättning.
En väl murad brunn är också bevarad.
Det närbelägna Vetlanda har ännu kvar sitt fast murade kyrktorn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
