Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
straffbehandling. Det värsta är att denna apparat fungerar i
högsta grad otillfredsställande. Den kan lämpligast jämföras
med något af de patentmedel mot råttor och ohyra, hvari-
genom dylika snyltgäster frodas och blifva talrikare i stället lör
att försvinna. Procenttalet återfall stiger med antalet ådömda
straff. I fråga om stöld uppgår detta procenttal till omkring
40 procent för de till första resan dömda, 55 procent för de
till andra resan och 67 procent för de till tredje resan dömda.
Dessa siffror bevisa att hvarken samhällets skydd eller
brottslingens förbättring uppnås genom den blinda straffbehand-
ling, som tillämpas af nu gällande rättsordning. Denna rätts-
ordning bygger på en meningslös moralisk värdering al: brottet
och tager ringa hänsyn till samhällets skydd.
Lägger man däremot samhällets säkerhet till grund för
straffet så måste strafftiden tillmätas efter förbrytarens oförmåga
att begagna sin frihet. De gamla måtten förbrytarens »skuM»
och »brottsliga vilja» kunna på goda grunder utdömas så väl
ur teori som praxis.
När förbrytarens antisociala böjelser genom återfall i brott
visat sig vara af en mera permanent beskaffenhet maste också
straffbehandlingen göras mera permanent. Detta är det enda
sättet att tillgodose samhällets skydd och säkerhet. Tredje
resan stöld skall icke längre förekomma, då redan andra resan
stöld betraktas som symptom af så höggradiga antisociala ten-
denser, att samhället kan anse sig böra ingripa och för obe-
stämd tid taga förbrytaren i förvar.
Man menar att en dylik förlängning af straffen blefve en
orättfärdighet mot förbrytaren. Javäl om straffen alltjämt
komme att bibehålla den affliktiva karaktär de nu hafva. Men
samhället kan göra rätt åt förbrytaren genom att förändra
straffen till en metodisk utveckling af förbrytarens bättre möj-
ligheter. Kan samhället hos en antisocial individ, som af allt
att döma genast skulle missbruka sin personliga frihet till fort
satta förbrytelser, genom ett visst mått af tvång vidmakthålla
en god arbetsförmåga och relativt sociala egenskaper, då veder-
fares denne individ ingen orätt.
Ingenting är så olämpligt som korta straff. Om straffen
humaniseras till ett rationellt tillvaratagande af förbrytarnes
utvecklingsmöjligheter så måste de behörigen förlängas för att
hafva något pedagogiskt värde. Häri sammanfaller hänsynen
till samhällets skydd med hänsyn till förbrytarens fördel. Det
subjektiva värdet af den personliga friheten får icke skjutas i
förgrunden. Förbrytarens bruk af sin personliga frihet har
ock ett objektivt värde som är viktigare. Är detta värde nega-
tivt och för samhället liktydigt med förlust och skadegörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
