Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige vid slutet af 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i våra dagar: till alla dessa grufplatser och bruk, sågverk,
fabriksorter, stationssamhällen och dylikt fanns så godt som
ingen motsvarighet. Folket var sålunda fördeladt på den
verkliga landsbygden, sysslande med jordbruk och med de
näringsgrenar, som stå i närmaste samband med detta.
Befolkningens massa var bofast, främst i byalagen, vidare under
frälsemännens gods såsom tjänare, torpare eller arrendatorer
(landbönder), slutligen ock såsom nybyggare i enstaka liggande
utgårdar eller torp på allmänningsskogarna.
Häraf följer, att skillnaden mellan då och nu i
befolkningstal ej så mycket gäller de urgamla jordbruksbygderna,
Götalandskapen och Mälarbygden. De öppna, bördiga
slätterna, låglanden vid hafskusten, kring sjöar och i bredare
å- och älfdalar, voro säkert jämförelsevis väl befolkade, kanske
på sina håll ej så mycket glesare än nu. Men hvad som föll
utanför dessa nejder var till det mesta ren vildmark, som
blott sparsamt afbröts af enstaka små utbygder. Här
utbredde sig skogarna milsvida och så litet värderade, att man
ännu i sekler kunde begagna sig af det farliga och
slösaktiga svedjandet för att odla mark. Hela landsändar, såsom
de nuvarande norrländska landskapen och aflägsnare delar
af Dalarne och Värmland, voro sålunda ytterst glest befolkade.
En annan viktig olikhet mellan 1500-talets Sverige och
vår tids var den skarpa afspärrningen mellan rikets egentliga
hufvudbygder. Sveriges rike uppkom ju därigenom, att de
gamla landskapen sammansmälte till ett helt. Dessa
landskap hade sedan urminnes tider hvart och ett lefvat sitt lif
för sig, bondemenigheterna hade styrt sig själfva i det mesta
och hade sålunda utbildat sina egendomliga plägseder, och
enhvar hade samlat sina rättssedvänjor i den för landskapet
gällande lagen. Liksom landskapens seder och brak skilde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
