- Project Runeberg -  Sveriges omdaning under sextonhundratalet /
9

(1905) [MARC] Author: Carl Hallendorff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige vid slutet af 1500-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ock deras språk ej oväsentligt från hvarandra. Denna isolering
upphäfdes ej på länge, fastän en för hela Sverige
gemensam landslag infördes i de gamla landskapslagarnas ställe.
Ty plägsed är alltid starkare än lagbud, och om lagen aldrig
så skarpt betonade, att västgöten och upplänningen voro
rättsligen likställda, så betraktade man i alla fall inom
Västergötland mannen från Uppland som en främling, till hvilken
förtroendet var mindre än till det rätta hemmafolket. Det
är ju icke alldeles fritt, att ej samma åskådning på sina håll
finnes kvar ännu i våra dagar. Och den hålles vid lif af den
lynnesolikhet, som de skilda landskapens natur och afvikande
lefnadsvilkor befordra.

I forna tider gynnades och skärptes denna provinsiella
afspärrning i hög grad just genom de geografiska
förhållandena. Hufvudbygderna skildes då från hvarandra genom
vidsträckta skogsmarker, andra otillgängliga ödenejder eller breda
vattendrag. Mellan landskapen ledde en eller högst ett par
hufvudvägar; en och annan af dessa, såsom kungsvägen mellan
centrallandskapen, längs hvilken eriksgatan af ålder gick,
var i godt skick och kunde lätt trafikeras, men eljest voro
vägarna af enklaste slag. Vi skulle snarast kalla dem
skogsvägar eller stigar, som slingrade sig fram längs sådan mark,
där det kostade minst besvär att underhålla dem. De anlades
knappast utan upptrampades, därigenom att den ene
färdemannen följde i den andres spår öfver höjderna. I skogarna
fick man göra sig mera besvär, men det var nog att nödtorftigt
fälla undan träden, så att genomfart blef möjlig. Här och där
sänkte sig stråten från skogshöjderna ned till dälderna för
att vid ett vadställe, öfver någon illa underhållen bro eller
medelst färja passera kärrmarker och vattendrag. Detta var
de för trafiken besvärligaste punkterna, och att bygga bro,
d. v. s. anlägga stensatt väg eller brotrumma öfver vattensjuk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 12 23:54:20 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/omdaning/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free