- Project Runeberg -  Sveriges omdaning under sextonhundratalet /
11

(1905) [MARC] Author: Carl Hallendorff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige vid slutet af 1500-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


All samfärdsel mellan olika landskap var sålunda ytterst
svår och långsam. Det var ingen tillfällighet, att man i
Siljanssocknarna först vid jultiden 1520 fick underrättelse om
blodbadet i Stockholm, som timat redan den 8 november. Ännu
så sent som år 1634 behöfde en fransk ambassadör ej mindre
än 20 dygn på vägen mellan Kalmar och Stockholm: då hade
likväl mycket gjorts för att förbättra vägarna i riket, och
regeringen sparade nog ingen möda att underlätta den
förnämlige gästens färd. Vi kunna häraf ungefär sluta, huru
omständliga och tidsödande resor på längre distans måste
vara under 1500-talet. Så tillkommo alldeles särskilda
besvär. Stigmän eller »skogstjufvar», vanligen undanvikna
missdådare och förrymda knektar, huserade ofta, där vägen ledde
öfver ensliga skogar. Den af färden och spänd vaksamhet
uttröttade resenären hade vid nattens inbrott svårt att finna
tryggt härbärge. I bästa fall kunde han få njuta en prästs
eller frälsemans icke rika men oskrymtade gästfrihet, men
vanligen fick han söka hvila i någon bondstuga, där icke blott
gårdens invånare af hvarje ålder och kön utan ock boskap, svin
och höns trängdes om utrymmet.

Praktiskt taget voro sålunda förbindelserna mellan
landskapens menigheter nästan inga. De särskilda bygderna,
skarpt spärrade från hvarandra, lefde sitt lif enhvar för sig
utan att egentligen mottaga några intryck utifrån. Allt förblef
inom hvarje ort i det närmaste på samma fot, som det varit
sedan generationer tillbaka. Åskådningar, seder och
hushållningssätt fortgingo i samma hjulspår, allenast med små, nästan
omärkliga förändringar; det var blott personerna, som skiftade.

Härmed sammanhänger nära, att vårt folk då befann sig
på en ringa utvecklad ekonomisk ståndpunkt. Folkets gleshet
och den ringa samfärdseln gjorde, att man saknade all

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 12 23:54:20 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/omdaning/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free