Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige vid slutet af 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än för det ena, än för det andra ändamålet drabbade honom
själf och hans medbröder. »Herredagsresan», då konungen
utlyst allmänt riksmöte, var i och för sig kostsam och besvärlig,
men värre blef det, när den väl var öfver, ty då måste
häradens fullmäktige bistå konungens sändemän af frälset att
få hela landskapsallmogens ja och samtycke till herredagens
beslut. Och som detta väl för det mesta bragte nya skatter
eller gärder med sig, påhälsningar af fogden och slika obehag,
hade de fullmäktige icke vidare trefligt att möta sina
medbröder där hemma. Därför syntes det bönderna säkrast att
så litet som möjligt befatta sig med rikets affärer samt att
icke skicka häradsombud till riksdagarna, om det lät sig
göra. Ty var beslutet bara icke besegladt med häradets eget
sigill, kunde de med bättre samvete tredskas mot de
kungliga sändebuden och mot den myndige fogden.
Man kan därför vid denna tid knappast i politiskt
hänseende tala om ett svenskt folk, ty befolkningen var splittrad
i större och smärre menigheter, som isolerade sig för sig
själfva och gärna visade ovilja och trots mot all starkare,
enande regeringsmyndighet. När en kraftigare härskare som
Gustaf Vasa sökte öfver hela riket uppehålla skick, lag och
ordning, kände den af gammalt själfsvåldiga allmogen detta
som hårdt förtryck. Och följden blef ständiga försök att
afskudda sig den inhemske »tyrannens» ok, liksom man förut
så ofta afkastat de danska härskarnes. Därvid uppträdde
emellertid alltjämt hvar landsända för sig: än var det
dalkarlarne, än västgötarne, än smålänningarne o. s. v., som
bjödo konungen trots, utan något egentligt understöd från
andra menigheter. Vare sig femtonhundratalets många uppror
leddes af Jöns Dalatjuf, af Ture Jönsson Tre rosor eller af
Nils Dacke, och vare sig de gällde kyrkornas utplundring,
smålänningarnes oxhandel eller konungens många nyheter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
