Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige vid slutet af 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. SVERIGE VID SLUTET AP 1500-TALET.
19
religion och regeringssätt, så voro de alla först och sist ett
utslag af en djupt inrotad brist på disciplin hos allmogen.
Ingen offrade godvilligt enskilda intressen för det allmännas
bästa, ingen hade lust att underordna sig den stränge
härskarens ledning. Lögnaktiga nyhetssmeder och illvilliga
bakdan-tare vunno lätt tilltro, och man var snar att taga ned
stridsyxan och bågen till kamp mot konungens »hofmän» (knektar),
till värn för en frihet, som blott var urgammalt själfsvåld.
Det är tydligt, att Sverige under femtonhundratalet i det
hela var ett ganska svagt rike. Här funnos, som senare tider
kunnat uppvisa, otvifvelaktigt stora naturliga resurser:
ofantliga obrukade vidder, som landtmannen kunde afvinna rika
skördar, väldiga malmskatter, oändliga skogar och mäktiga
vattenfall — allt tillräckligt att föda en mångdubbelt starkare
befolkning än dåtidens, när det rätt brukades. Men folkets
gleshet och dess brist på arbetsenergi och ekonomisk omtanke
höllo utvecklingen tillbaka. Det inrotade själfsvåldet och
landskapens inbördes splittring gjorde det svårt för regenterna att
rycka upp folket och leda det till bättre villkor.
Vi veta, hur outtröttligt Gustaf Vasa under sin långa
styrelsetid var verksam för att omdana och förbättra, huru
hans lif var en oafbruten resa, för att han skulle se allt,
härå allt och afhjälpa alla befogade klagomål. Faderligt
förmanade han sina bönder, att »I vele uti alle måtte akte oppå
edert eget och menige riksens nytto, välfärd och bestånd;
som är om humlegårdar, att I dem efter som Sveriges lag
innehåller, lägge och förbättre vele; desslikes om ulfvegårdar
och ulfveskall; att I också vele dike edre åkrar, rödje edre
ängor, ringe edre svin och annat slikt mere, det dock eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
