Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religionsstriden på 1590-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. RELIGIONSSTRIDEN PÅ 1590-TALET.
23
af de stora dragen i reformatorernas sträfvanden, det var
sålunda i viss mån en nyhet och säkert den populäraste
nyheten vid hela reformationsverket. Men folket, som tacksamt
mottog denna undervisning, bibehöll samtidigt mycket af
medeltidens katolska åskådning. För den rättrogne katoliken var
ju kyrkan först och sist en af Gud insatt salighetsinrättning,
som ensam kunde garantera öfvernaturligt skydd emot alla
onda makter i denna af djäfvulen behärskade, syndiga värld.
Den, som lydigt böjde sig för påfvens och hans prästers vilja;
som villigt gjorde sin bikt och iakttog de föreskrifter och
bot-öfningar. hvilka då ålades honom; som sålunda ock fullgjorde de
goda verk, hvilka fordrades af honom (allmosor, fasta, möjligen
vallfärder, gåfvor till kyrkan — »för sin själs salighet» —), han
var trygg för sin själ: kyrkan garanterade honom efter döden
saligheten, äfven om han för en tid måste renas i skärselden
från sin naturs svagheter. Däremot uteslöts man genom trots
och olydnad ur kyrkans gemenskap: bannlysningen var den
högtidliga förklaringen, att den ohörsamme icke längre fick
njuta af kyrkans nådemedel, och framhärdade han ändå
i sitt trots, så hemföll han efter döden åt den eviga
fördömelsen.
Denna åskådning om kyrkans gudomliga makt och
myndighet, som det katolska prästerskapet med all ifver under
århundraden sökt inplanta, vållade, att den okunniga mängden
uppfattade allt hvad till kyrkan hörde såsom utrustadt med
öfvernaturlig kraft.
Då låg det nära till hands att betrakta de svårbegripliga
kyrkliga ceremonierna, kyrkans skrud och dylikt, som
magiska medel, synnerligen nyttiga att ge skydd mot de onda
andemakter, med hvilka vidskepelsen befolkat hela den yttre
naturen. Vi känna ju från alla delar af vårt land berättelser
om »jättekast»: hur de vigda kyrkklockornas klang skar de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
