Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religionsstriden på 1590-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
RELIGIONSSTRIDEN PÅ 1590-TALET.
29
längre finnas några loja, likgiltiga och neutrala i dagens
stridsfråga, utan enhvar måste klart ta sin ställning för eller
emot. Visserligen voro svenskarne långt ifrån eniga, ty när
motsättningen mellan Sigismund och hertig Karl blef fullt
uppenbar, var det för mången stillsam man ett svårt val
mellan den »laglige» konungen och hans »revolutionäre» vasall.
Folkets stora massa dömde emellertid med sund urskillning,
att Sveriges framtid berodde på att man nu blef den
nationella utvecklingen trogen, och den fylkade sig därför kring
hertigen, den politiska och religiösa frihetens värn.
Hur lifligt hela folket upprördes, därom vittna många
drag från dessa orons år. En af konungens vänner, Jakob
Näf, som agiterade mot hertigen i Dalarne, uträttade blott, att
dalkarlarne uppretades, dräpte honom själf och beväpnade
drogo till landskapets sydgräns. När Sverige år 1598 på
samma gång hotades från söder af Sigismund själf och hans
polska här, som skulle landa vid Kalmar, samt från öster
i Stockholmsskären af konungens finska krigsfolk, ryckte till
och med den senfärdiga upplandsallmogen upp sig, grep till
vapen och redde sig att värja sjökanten mot finnarne. Och
- ej minst karakteristiskt — ett par lärda
uppsalaprofessorer, som väl föga voro vana vid krigiska idrotter, tvekade
ej att väpna sig och draga med som böndernas anförare.
Visserligen fick denna frivilliga beväpning ingen vidare
militär betydelse, ty finnarne, som kommit alltför tidigt för att
kunna samverka med konungen, funno lämpligast att utan
strid vända om. Och visserligen blef böndernas och
professorernas marsch af motståndarne förlöjligad under smädenamnet
»korf-» eller »skinktåget» (med hänsyftning på
upplänningarnes matsäckar) — men episoden visade med all
tydlighet, hur kraftigt den nationella rörelsen gripit
omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
