Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelsväldet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
SVENSKT FOLKBIBLIOTEK.
Inom Sverige hade krigstiden framkallat ett utprägladt
adelsvälde. ’Hvad stort, som uträttats, var tvifvelsutan en
produkt af hela svenska folkets samfällda ansträngningar.
Men visserligen hade det då liksom vid hvarje djup
brytningstid funnits en särskild ledande klass eller ett ledande
stånd. Här var adeln det ledande ståndet.
1600-talets svenska adel var ej alls något skarpt af slutet
stånd. Den ägde ursprungligen sina företrädesrättigheter,
hvilka angåfvos i hvarje konungs adelsprivilegier, icke på
grund af börd utan allenast därför, att alla frälsemän
framför rikets öfriga inbyggare ansågos förpliktade att göra
konungen och riket personlig tjänst, när sådan tarfvades. De
öfriga ståndens medlemmar — präster, borgare och bönder
— gjorde nog genom att sitta hemma, sköta sina befattningar,
yrken och jordlotter, betala sina skatter och deltaga i
ut-skrifningar. Vid de besvärliga och kostsamma herredags- [-el-]er-] {+el-
]er+} riksdagsresorna, när konungen behöfde rådgöra med sitt
folk, var det tillräckligt, om de sände valda ombud — en
lättnad, ty ingen stod då för tiden efter det riskabla
riksdag svärf vet. Adelsmannen åter var skyldig att med sin egen
person göra riket all den tjänst, som lämpligen och
billigtvis kräfdes af honom.
X äldre tid betydde detta egentligen, att han själf och
hans svenner skulle vara beredda till rusttjänsteuppbådet,
och det var denna plikt, som fritog honom från den vanliga
skattskyldigheten, d. v. s. gjorde honom till frälseman.
Senare blef det en lika tyngande skyldighet, att han måste
infinna sig till de rådplägningar, som konungen påkallade.
Där kräfdes alla adelsmäns personliga närvaro: Karl IX
hotade rent af med dödsstraff dem, som utan laga skäl
ute-blefvo vid kallelse, och ännu på 1630-talet förekommo stränga
räfster med försumliga i detta afseende. Vidare måste adels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
