Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byråkratien och det karolinska enväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
SVENSKT FOLKBIBLIOTEK.
När högadeln föll, trädde den absolute konungen till
regeringsmakten i dess ställe men icke ensam. Karl XI tålde
visserligen inga direkta skrankor för sin myndighet — så
sköt han det gamla riksrådet alldeles åt sidan —, men liksom
han förut räddat Sverige och sedan förändrade dess
regerings-sätt med stöd af ämbetsklassen, så blef han under hela sitt
organisationsarbete hänvisad till dennas understöd. Blott
undantagsvis tog han sina betrodda medhjälpare ur den högre
adeln — sålunda utom Gyllenstierna den likaledes i förtid
bortgångne Klas Fleming och kanslipresidenten Benkt
Oxenstierna; helst litade han på rena ämbetsmän som
Lindsköld, Fabian Wrede, Jakob Gyllenborg och Karl Piper, alla
af lågadeln eller rent af nyss adlade. Ty dessa hade
honom att tacka för sin lycka, all deras framtid berodde
af det mått trohet och nit, hvarmed de tjänade honom, och
därför kände han sig desto mera kunna lita på dem. Men
i samma mån som dessa framskjutna ämbetsmän vunno
konungens förtroende, blefvo de dominerande enhvar inom sin
förvaltningsgren. Så kunde mer än en af dem under
en-våldshärskarens skydd öfva ett inflytande, som ej var mindre
än dc högadliga riksrådens i föregående tid. Maktens grund
var dock en annan: då var det börd, släktförbindelser och
personlig rikedom, nu smidig förmåga att anpassa sig efter
konungens vilja och prompt utförande af hans bud.
Det ökade inflytande, som förvaltningens olika chefer
vunno, kom äfven deras underordnade, de vanliga
ämbetsmännen, till godo. Karl XI ville framför allt hafva ordning
i landet, klara lagar och utförliga författningar, som noggrant
skulle efterlefvas, så att intet stånd, ingen klass kunde
förtrycka och skada de andra. Att tillämpa hans stadgar och
förordningar det var ämbetsmännens sak, och så blef
byråkratien en nödvändig förutsättning för det karolinska en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
