- Project Runeberg -  Om friheten /
102

(1917) [MARC] Author: John Stuart Mill Translator: Hjalmar Öhrvall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Om individualitetens betydelse för det allmänna bästa - Hednisk självhävdelse gentemot kristlig självförnekelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den enskilde eller familjen, gör man sig icke den frågan:
vad föredrager jag? — eller: vad passar bäst för mitt
skaplynne och mina böjelser? — eller: vad skulle giva
det bästa och ädlaste hos mig fritt spelrum och komma
det att växa och utvecklas? I stället frågar man sig:
vad passar bäst för min samhällssällning? — huru göra
vanligen personer av min klass och mina
förmögenhetsvillkor? — eller ännu sämre: huru göra personer, som
stå över mig i samhällsställning och förmögenhetsvillkor?
Jag menar icke att man vid detta val föredrager det, som
är brukligt, framför att följa sin egen böjelse. Det faller
aldrig någon in att hava böjelse för annat än det, som
är brukligt. Sålunda böjes även själen under oket. Till
och med i sådant, som man gör för sitt nöje, tänker
man i första rummet på det allmänna bruket. Man tycker
om i skock; man väljer endast bland sådana saker, som
vanligtvis brukas; egendomlighet i smak och excentricitet
i vanor undflys nästan såsom brott; tills man slutligen
genom att aldrig följa sin egen natur icke har någon
natur att följa. De mänskliga förmögenheterna bliva på
detta sätt försvagade och förkrympta; man blir oförmögen
att känna livlig åtrå eller omedelbar glädje och saknar i
allmänhet fullkomligt självständiga åsikter och känslor,
som man med rätta kan kalla sina egna. Är det nu
önskvärt eller icke att människonaturen befinner sig i ett
sådant tillstånd?

Enligt kalvinismen är det så. Enligt denna
livsåskådning är den egna viljan människosläktets största synd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:57:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/omfrihet/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free