Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Om individualitetens betydelse för det allmänna bästa - De hindra genom sin originalitet de goda vanorna att nedsjunka till slentrian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bruk därav, att de på något sätt, som de själva förmå
uppskatta, skola få ersättning för, att de tillåta andra att
utan hinder göra bruk av sin frihet.
Jag skulle då först och främst vilja påstå att de
möjligen kunna lära något av dem. Ingen lär väl förneka,
att originalitet spelar en viktig roll i de mänskliga
angelägenheterna. Det behöves alltid icke blott personer, som
upptäcka nya sanningar och uppvisa, att det som en gång
var sanning icke längre är sant, utan också sådana, som
införa nya seder och giva exempel på ett mera upplyst
levnadssätt, en finare urskillning och ädlare smak. Detta
torde väl icke kunna bestridas av någon, som ej anser,
att världen redan i alla avseenden har uppnått fullkomlighet.
Det är sant, att icke alla äro lika skickliga att lämna ett
sådant exempel: det finnes jämförelsevis få personer, vilkas
levnadssätt, om det följdes av andra, skulle visa sig
medföra någon förbättring av de härskande vanorna. Men
dessa få äro jordens salt; utan dem skulle människolivet
bliva en stillastående pöl. Det är dessa, som införa det
goda, som icke förut funnits; det är också de, som hålla
vid liv det goda, som redan finnes. Om också intet nytt
funnes att göra, skulle därför det mänskliga förståndet ej
längre behövas? Skulle det vara ett skäl för dem, som
utföra de gamla göromålen, att glömma bort, varför de
göras och utföra dem som boskap och ej som tänkande
mänskliga varelser? Till och med de bästa åsikter och
vanor röja en alltför stor benägenhet att nedsjunka till
slentrian; och om det ej alltid funnes personer, vilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
