- Project Runeberg -  Om friheten /
130

(1917) [MARC] Author: John Stuart Mill Translator: Hjalmar Öhrvall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Om gränserna för samhällets myndighet över individen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varandra sådana tjänster, än de vanliga begreppen om
hövlighet för närvarande tillåta, och om en person ärligt
kunde säga åt en annan, att han anser honom hava
begått ett fel, utan att därför betraktas som ohövlig eller
förmäten. Vi hava också rätt att på många olika sätt
handla i överensstämmelse med den ogynnsamma tanke
vi hava om en annan person, icke för att undertrycka
hans självständighet, men för att hävda vår egen. Vi
äro t. ex. icke nödsakade att söka hans sällskap; vi ha
rätt att undvika det (dock icke på ett sätt, som väcker
uppseende), ty vi ha rätt att välja det sällskap, som
bäst passar för oss. Vi ha också rätt — och det kan
t. o. m. vara vår plikt — att varna andra för honom,
om vi anse sannolikt, att hans exempel och uttalanden
skulle ha ett dåligt inflytande på de personer, med vilka
han umgås. Vi kunna giva andra företräde framför honom
i fråga om frivilliga tjänster, så vida det icke är sådana,
som skulle kunna lända till hans förbättring. På dessa
olika sätt kan en person från andra människors sida
mycket strängt straffas för fel, som egentligen endast röra
honom själv. Men han drabbas av dessa straff endast
därför, att de äro en naturlig och så att säga ovillkorlig
följd av själva felet; icke därför, att de med avsikt
tillfogas honom såsom vedergällning. Den som gör sig
skyldig till häftighet, egensinnighet, inbilskhet — som icke
kan leva efter sina tillgångar — som icke kan lägga band
på sina dåliga böjelser — som uppsöker djuriska
njutningar på bekostnad av känslans och förståndets — han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:57:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/omfrihet/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free