- Project Runeberg -  Om friheten /
171

(1917) [MARC] Author: John Stuart Mill Translator: Hjalmar Öhrvall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Tillämpningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilkas inkomster icke medgiva den förhöjda utgiften, och
för andra, som hava råd därtill, en beskattning, som
ålägges dem därför, att de tillfredsställa en viss smak.
Deras val av nöjen och sätt att använda sina inkomster,
sedan de till staten och enskilda personer uppfyllt sina
lagliga och moraliska förpliktelser, äro deras ensak och
måste lämnas till deras eget avgörande. Dessa skäl kunna
vid första anblicken synas tala emot, att man gör starka
drycker till särskilt föremål för beskattning. Men man
måste komma ihåg, att beskattning för finansiella ändamål
är fullkomligt oundviklig; att det i de flesta länder är
nödvändigt, att denna beskattning till stor del sker på
indirekt väg, och att staten sålunda är nödsakad att på
förbrukningen av vissa artiklar lägga skatter, vilka för
somliga personer kunna bliva liktydiga med förbud. Det
är därför statens plikt att vid fastställandet av skatter
noga överväga, vilka saker lättast kunna undvaras, och
ännu mer att företrädesvis utvälja sådana, vilkas
användande utöver ett mycket ringa mått den anser vara
avgjort fördärvlig. Beskattning av starka drycker till så
högt belopp, som medför den största inkomsten (förutsatt
att staten behöver all den inkomst, som skatten
inbringar), bör därför icke allenast tillåtas, utan obetingat
gillas.[1]


[1] Indirekta skatter drabba de fattiga i högre grad än de rika.
Deras orättvisa börjar alltmer inses och erkännas, och överallt gör
sig en strävan gällande, att ersätta dem med direkta, progressiva.

Vad angår brännvinsskatten, ha senare tiders erfarenheter
tydligt ådagalagt dess olämplighet. Det är icke nog med, att den
är orättvis liksom alla indirekta skatter; den har utgjort en flödande
inkomstkälla för stat och kommun, som i praktiken visat sig vara
ett av de största hindren för varje effektivt motarbetande av
dryckenskapen, varigenom denna inkomstkälla skulle minskas.
»Brännvinsskatten hotar att bli lika oumbärlig för staten och
kommunen, som brännvinsbuteljen är för suparen» (S. A. Hedin). Som
bekant har man i vårt land vidtagit åtgärder för att avlösa
densamma.
                                                                                Övers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:57:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/omfrihet/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free