Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med inga eller otillräckliga skyddsvapen mot pansrade falanger.
Gärna ville de upplösa striden i en rad af envig:
enskilda krigare framträdde ur ledet och utmanade
motståndare i det de med larmande öfverdrift ordade om sina
förfäders och sina egna bedrifter. Ty kelterna egde en yppig
vältalighet af naturen — något som nog gäller ännu — om
ock den samma ofta urartade till ett häjdlöst braskande i
striden och i hemmet, då de vid sina råa gästabud sökte
öfverbjuda hvar andra ej mindre i skryt än i ett djuriskt
ätande och drickande. Ofta urartade deras skräfvel till vilda
slagsmål, vid hvilka hustrurnas hvita armar ej spelade den
minsta rollen, och som ej sällan fingo dödlig utgång för en
eller annan i sällskapet.
Som segrare visade de ett odrägligt öfvermod; blefvo
de åter grundligt slagna, föllo de ödmjukt till fota — för
ögonblicket. Ty länge tålde de gemenligen ej ett främmande
ok: så snart segraren led eller berättades hafva lidit någon
ofärd, spreds nyheten därom som blixten, och alla voro åter
färdiga att gripa till vapen. Deras lifliga fantasi och rörliga
känslolif kunde väl drifva dem till entusiastisk själfuppoffring,
men klokhet och beräkning visade de i allmänhet lika
litet på krigsstråten som i sitt dagliga görande och låtande.
Naturfolkens dygd: gästfriheten egde de i hög grad; man
slogs ordentligt om att få mottaga resande. Naturligtvis låg
därunder också en god portion nyfikenhet att få veta hvad
som timade ute i den stora världen.
Guldet älskade de, men ej för dess egen skull, utan som
ett medel att bereda sig njutningar, och de romerska
köpmännen förstodo också väl konsten att låta dem dyrt betala
dessa: man har exempel på att galler gifvit en slaf för en
kruka vin, en dryck för hvilken de i själfva verket voro
färdiga att offra alt. Detta gäller dock endast om de egentliga
s. k. gallerna i Frankrikes midt; i Britannien var långt
efter Cæsars tid den förrädiska drycken okänd, och de tappra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
