Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
keltiska landtbefolkningen med sina dyrbarheter inom de med
murar och torn befästade städerna på öar eller ännu oftare
på svårtillgängliga höjder (däraf kommer sig, att de keltiska
stadsnamnen så ofta sluta på -dunum, t. ex. Lugdunum,
det n. v. Lyon, eller på -briga, t. ex. Nertobriga; båda
betyda »befäst höjd» och motsvara till formen, det förra vårt
fornnordiska tún, det senare vårt borg). Dessa keltiska
befästningar kunde väl i allmänhet trotsa keltiska och
germanska belägrare, men ej i längden motstå den högt utvecklade
romerska belägringskonsten, något som nogsamt visade
sig under Cæsars krig.
Till de keltiska männens drägt hörde en tätt åtsittande
blus eller lifrock, motsvarande romarnas tunica, stundom
med ett bälte kring lifvet. Öfver denna buro de en
grofhårig mantel, som fästes med ett spänne vid skuldran. Hos
romarna kom en dylik mantel — sagum — att höra till
soldatdrägten. Bland kelterna väfdes den af ylle i bjärta
färger, om hvilka deras ättlingar högskottarnas plaider kunna
ge oss en liflig föreställning. I motsats mot de klassiska
folken och germanerna buro kelterna byxor (braccæ, ofta
motsvarande både skodon och byxor); från dem ha vi fått
både bruket och namnet brók, bekant från vår gamla hjälte
Ragnar Lodbrok, d. v. s. »luden byxa». Germanskt pryderi
kan således trösta sig med den reflexionen, att de »onämnbara»
plaggen äro af främmande ursprung. Egendomligt är
emellertid, att då nu den civiliserade mansbefolkningen blifvit
keltiserad i anseende till underredet, ha högskottarna, äkta
kelter, om de någonsin haft den, sedan lång tid tillbaka
bortlagt den nationella persedeln och erinra med sina nakna ben
sina germanska besegrare om de tider, då dessa vandrade i
all sin råhet omkring i Germaniens urskogar och sumptrakter.
Bland prydnader märka vi den berömda halsringen
(torques) af guld, brons eller järn. Den var det förnämsta
segerbyte som togs från den fallna fienden. Vidare
armringar, bälten med metallbeslag, spännen, stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
